30 november 2012

Romantiskt fika...

En bild från sommaren i växthuset. Romantiskt fika med koppar i Old Gustavsbergs rosa Willow, glasfat på fot i gammalt pressglas med jordgubbar och kumminskorpor, en kaffepanna i tenn.
Karottunderlägget i luffarslöjd och utemöbeln är från 1800-talet, doftande luktärtor i ett theglas från Indiska, gammal glasflaska med porslinskapsyl, spetsbroderad transparent duk och virkad vit schal med frans hängande över stolen.
Hos mig är det snö ute nu, kallt och blåsigt och jag sitter och går igenom några av mina sommarbilder!
På söndag är det första advent och jag har inte ens börjat pynta ännu. :) 

26 november 2012

Novemberfärger...

November är en riktigt bra läromästare när det gäller att fånga färg och att lära sig Se ljuset. För det finns faktiskt där, även i mörkaste November, färgerna och det suggestiva ljusspelet.
Det som utgör färgen i den här bilden är solen som är på väg upp, och ljuset studsar mot fönstren i huset och lyser upp vindspelet, vilket annars skulle vara nästan svart i det här motljuset.

25 november 2012

Novemberflaska...

Jag gillar de här flaskorna med porslinskapsyl, tycker att de är vackra. Här har jag ställt ut en flaska mitt bland svansfjädergräset. Solen höll precis på att smita undan inför kvällningen. 

23 november 2012

Från Elstängsel till Flygplan!

Igår fick lilla labradorvalpen Pia en stöt av elstängslet i hästhagen, som jag berättade om i förra inlägget. Idag så har vi i toppat det med ett Flygplan! Javisst!! Hej och hå...och hallå?!
Jag var ute med alla mina labbar i trädgården. Hade superkoll eftersom dammen håller på att lägga is!! Helt plötsligt så hör jag ett flygplan och strax där efter ser jag det: det flyger längs sjökanten. Pia, valpen, blir rädd och springer iväg, jag ropar på henne och hon kommer tillbaka och jag ger henne en liten ostbit (favoritgodiset) och nonchalerar det hela, som man ju ska göra för att inte valpen ska befästa sin rädsla.
Och vad händer då???
Det djäkla flygplanet vänder helt tvärt och far över sjön och rakt emot oss, rakt över hästhagen och över trädgården och huset och oss på djäkla låg höjd!! valpen blir naturligtvis rädd igen!!! och jag blir så förbannad på den som kör flygplanet att jag vevar med armen och ger fingret!!
Hur lågt får man flyga över hus egentligen?? Djäkla sätt!
Jag fick naturligtvis bita ihop och locka på valpen, igen, och: "hihihi lilla Pia, vad roligt med det surrande vrålande uppe i himlen, visst är det helhäftigt, tänk att bita den där grunkan i svansen, vad kul vi skulle ha då!"
Och så fick hon sin godbit och vi busade och gosade lite och de andra hundarna blängde upp i luften och jag såg hur de vuxna labradorerna funderade vart den piloten hade fått sitt flygcertifikat; på Blocket eller??
(Valpen Pia är en tuff och busig tjej, och tur är väl det...) 

22 november 2012

Aj aj aj...!

Idag blev min älskade lilla labradorvalp Pia biten av elstängslet till hästhagen! Aj aj aj!! vad hon skrek! Jag och Pia gick till hagen där min islandshäst Solon huserar om dagarna för det var dags för en högiva. Jag hade väntat mig att någon gång skulle valpen råka nosa på stängslet och det ingick faktiskt i mina planer. Det är bra ifall hundarna lär sig att hålla avstånd till hästen, en ömsesidig respekt, speciellt när man aldrig vet vilket humör hästen har för tillfället...
I alla fall, jag visste att hon skulle få en stöt av stänglset vilken dag som helst, men jag var i alla fall inte beredd! Hade precis vänt mig om och höll på att stänga stalldörren när Pia skriker sitt gälla pinade valpskrik av smärta!! Jag blev så överraskad att även jag skrek rätt ut! Men jag fann mig snabbt och knep käft..låtsades som om det inte hade hänt någonting och stängde dörren och gick förbi stackars lilla Pia, som var helt vilsekommen efter händelsen. (oj vad det värkte i matte-hjärtat)
Några sekunder senare lockade jag på henne och kramade om henne och sniffade på valpsingen, ja gosade alltså, och sa att allt var OK och nu ska vi gå in och göra lunch till dig min lilla valpsing.
Hoppas att hon lärde sig, hästhagar = tabu! :) 

20 november 2012

En närvaro...

Ett fönster från drängkammaren här på gården. Drängen huserade i ett rum ovanpå bryggstun. Här har tiden stått stilla. Elen har tillkommit på senare tid med sina gamla tvinnade ledningar och gardinen har jag satt upp.Innanfönstren är inte uppsatta och spindlarna väver sina nät i fred från moderna påfund. Jag känner mig som en gäst här inne. Det finns någon här, som jag inte kan se, inte helt klart och tydligt. Kanske skulle jag ställa in kameran på extra lång slutartid och lämna den här. Kanske skulle jag se något då... 

18 november 2012

Som en staty...

Statyn står invid dammen och njuter av eftermiddagens gyllene ljus. November är en mörk månad och jag längtar efter snön som gör mörkret lite ljusare. Den här helgen har fursvunnit utan att jag märkt det... som vanligt alltså. 

16 november 2012

En Bro...

Jag har en välvd bro i min trädgård. Den förbinder den designade delen med den vilda. Bron leder från det ena till det andra. Och däremellan finns ett mellanrum. Detta mellanrum är viktigt, både i trädgården och i livet! 
Den här symbolen kan gälla mycket, men just nu tänker jag på varför det på så många bloggar aldrig finns ett mellanrum. Jag har fått frågor om jag har börjat julpyssla ännu. Nej, det har jag inte. Jag är inne i ett mellanrum, ett av alla dessa viktiga mellanrum som leder från det ena till det andra. Man behöver inte vara i centrums mittpunkt alltid. Men ofta verkar det vara så när man läser olika livsstilsbloggar. På våren talar de om sommaren, på sommaren är de inne i hösten och på hösten så är det redan vinter...nej den hoppar man över och tar JUL direkt. Och vintern...tja den är ju vår instant liksom.
Varför ska det vara så?
Är det för att hinna före alla andra, att hänga med olika tidningars reportage? Och andra bloggares inlägg?
Är det en tävling?
Är jag tråkig som tar upp detta..?
Jag lever i den årstid som det faktiskt är och leker inte i förväg. För mig funkar det inte att hålla på så. Det tar död på den äkta glädjen över att leva i det som faktiskt är, här och nu.
Och så skriver så många att de lever i Nuet...??
Den här välvda bron fick jag hjälp av min pappa att göra, jag gav direktiven och kom med instruktioner efterhand och han gjorde den till mig. Lägg märke till de välvda brädorna som är brons stomme, de är böjda efter att legat i vatten ett tag. Ett riktigt hantverk, det är verkligen att leva i nuet och låta saker och ting ha sin gilla gång.
Jag tänker inte måla den, tiden tar ut sin rätt och gör så att den blir vackert gråsilverfärgad.   

13 november 2012

Motljus och svart labrador...

Svart labrador i motljus...för dem som har det minsta lilla hum om fotografering så kanske det låter som ett "worst case scenario". Och det är ju klart, det kräver att ljuset spelar med, alltså studsar runt i omgivningen och att man är med den där ynka sekunden det varar.
Och, naturligtvis, att man fotar i Manuellt läge, att man själv ställer in kameran som man vill ha den.
(och till alla som frågar så kan jag berätta att jag alltid fotar i läge M)
Här är det Gina 14 år som står längst fram i bilden. 
Maja sitter och spanar efter valpen Pia. 
"Hej Maja! Tittut, titta in i kameran nu, ja där är du ja." Man ser på hennes öron att hon sitter och lyssnar på vad som händer bakom henne. 

11 november 2012

Mättad marknad?

Det finns så mycket och så många bilder jag aldrig visar här på bloggen. Många bilder som faller i glömska innan de ens hunnit visas, det är bara jag som sett dem, en enda gång. Kanske borde jag slänga en hel drös foton för att spara plats på hårddisken. Men jag har inte vågat det ännu, hoppet finns ju att de kanske kan komma till användning någon gång.
Men samtidigt så funderar jag: det finns så många fotografer i det här landet så varför skulle det få finnas fler? Marknaden är kanske mättad. Men samtidigt...mitt bildseende har blivit väckt efter en lång tids slummer och nu kan jag inte hejda det längre. 

09 november 2012

Drängkammaren...

Det här fotot hade jag med på fotoutställningen i somras. Jag tog det en morgon när ljuset flödade in i drängkammaren här på gården. Här har tiden stått stilla, ingen som målat om eller ändrat något. Drängens få tillhörigheter är sedan länge borta så det är jag som ställt dit stolarna och bordet. Känns som om det är en närvaro i den här bilden, som om någon är där men inte syns.
Ett tomt rum, två tomma stolar, titel: Närvaro... 

04 november 2012

Fotomodell...

Jag får passa på att använda tiden nu när jag äntligen har tillgång till en fotomodell! En riktig sötnos är hon, labradorvalpen Pia. Att fota hundar är ju ett kapitel för sig, valpar har så mycket hyss för sig och ofta vill de inte sitta stilla. Men en bättre fotomodell kan man nog inte ha. När jag tog de här bilderna var det någon som gick i elljusspåret (det går alldeles bredvid vår gård) och visslade och ropade högt på Pia!! Alltså jag hörde klart och tydligt ordet Pia...och det gjorde Pia också och då satt hon inte stilla längre. :)  
Nu har hon fler förmågor på sin repertoar. Sitta och tacka, komma på inkallning, sitt stanna kvar, inte ta godiset förrän matte säger varsågod och så är ligg och stå-stanna på G. I morgon blir hon 12 veckor.
Igår var vi i skogen och hon var precis så där som jag vill, hon gick alldeles bakom mig och hade full koll på vart matte var hela tiden. Det är så det ska vara, hunden ska hålla reda på sin människa, inte människan som hela tiden måste hålla koll på vart hunden tog vägen. 

03 november 2012

Visset...

Stjärnflockan har ett annat utseende nu än vad den hade i somras. Milt uttryckt. Men den kan vara ganska intressant så här också, allt beror på bakgrunden. Bakgrunden är ofta mycket intressant, vad som döljer sig bakom saker och ting, skeenden i samhället och beteenden individer emellan. Den dolda agendan, med ett annat ord. Det är lite som att gå ut i trädgården den här årstiden...först tycker man att där inte finns något att fota, men när man hittar bakgrunden så kan det bli bilder av allting. 

01 november 2012

Hon växer!

Hon växer, min lilla labbevalp Pia! Det är nästan så att jag skulle vilja köra ner hälarna i marken och dra i tömmarna allt vad jag kan för att få tiden att gå långsammare. För det är ju så när man har valp, det är först när man efter några år ser valpbilderna som man verkligen förstår hur underbart det var.
Det är så svårt att leva i nuet, alltid något som ska tänkas på eller planeras. 
När jag skriver det här så kommer jag att tänka att det skulle vara roligt att få byta med hundarna en dag. De får bli matte och jag får bli labbe! :) Så spännande det skulle vara! 
När jag ser tillbaka här på bloggen på alla valpbilderna så ser jag även hur snabbt årstiden förändras. Först var det grönt, sedan gult och nu vitt. Här på bilden är det Pia 11 vecklor, Ella 6 1/2 år och Gina 14 år. Härligare vänner kan man inte ha. 
Related Posts with Thumbnails