Än är inte alla löv borta från trädgården! Buskens linjespel och lövens roströda färg får nästan något japanskt över sig.
Ibland känner jag mig som de där löven, som biter sig fast i rena livsglädjen fast de vet att den maktfullkomliga vintern är i antågande och ser till att löven försvinner för gott. Det är bara att inse, det finns maktfullkomliga även i det mänskliga samhället, som helst ser att alla inte borde få finnas, att de som är lite mer konstnärliga än andra borde veta sin plats. Och det ruskiga är att de tycker att de gör ett bra jobb och jag funderar över varför inte fler protesterar! 
3 kommentarer:
En glödande och underbar bild och för mej signalerar den värme, trots den kyla vi har fått nu.
Det är ju rent otroligt att de inte kan säja ett ord i positiv riktning! Ja, du fick ju vara med i alla fall, jag förstår ju att det kanske satt långt inne, även om jag inte fattar ett smack. Hur kan man vara så småsint och snååååål!!!
Fortsatt lycka till med allt ditt - även dina andra planer!
Lisa
UNDERBAR bild! Vilka färger! Hur gör du...
Kram!
Du har målat en fin bild med din kamera, den har ett djup så att jag undrar vad som gömmer sig bakom kvistarna.. Busken vilar bara lite under vintern, för att sedan orka spira och prunka med full kraft! Jag vet inte vad som har hänt, men det är dax att slänga jante i soptunnan. Att det ska vara så svårt att bekräfta sina medmänniskor, avundsjukan är verkligen en sjukdom som kan yttra sig som mobbing. Jag önskar dig all lycka och massor av energi. Bamsekram från Mia.
Skicka en kommentar