Att sätta frö

Det börjar bli dags nu; att sätta de frön som ska få gro inomhus så att de får bästa möjliga start på sina små blomsterliv i sommar. Att välja frön kan vara en konst, i alla fall om man inte har så många rabatter där de får plats. Fröpåsarna lockar med sköna blomster men vis av tidigare misstag, där de späda blommorna blivit totalt kvävda av perennerna, har jag dragit ner rejält på frösättandet i den här trädgården.

Luktärtor ska det bli i alla fall. De ska få slingra sig upp på den ena rosenbågen. De är både vackra och doftar gott. Det där med doften tycker jag är viktigt.

Slingerkrasse ska det också bli. Ser framför mig en tät frodig grönska. Hoppas att det blir så. Man kan ju aldrig veta i förhand hur resultatet blir.


Grekisk Lövkoja. Den har jag varje år just på grund av att den doftar så helt fantastikst ljuvligt! Jag sätter den direkt i trädgården, lite här och där. Speciellt vid dammen och smidesgungan. När man sitter där ljumma sommarkvällar så svävar doften förföriskt lockande.

De här luktärtorna ska jag prova i år. Tycker att färgen är så vacker.

En crazy keramikkanin.

Fröställningen av ett rödbladigt klippstånds. Jag har en sådan otrolig längtan efter ett växthus! Tänk vad roligt och nyttigt att samla frön och driva upp sina egna perenner. Vad mycket enklare allt vore om man hade ett växthus. Önskar att jag hade en trollstav för då, Vips, skulle det helt plötsligt stå ett här på gården. Jag vet exakt rätt ställe för det. Ser riktigt framför mig, i fantasin, vad bra det skulle passa där.

Igår började jag att städa i trädgården så smått. Snön har försvunnit bitvis under lärkträdet och invid dammkanten. Lärkens barr letar sig in under stenarna och på mossan. En pensel är perfekt när man ska städa mellan stenarna.

I år har Riksförbundet Svensk Trädgård ett evenemang som heter Tusen Trädgårdar. Ett tag funderade jag på att vara med och visa upp min trädgård. Men efter att ha funderat känns det som om den egentligen inte är någonting att se, inte egentligen. Mycket som inte är klart och mycket som inte ens är påbörjat, där skisserna endast finns i mitt huvud. Om knappt två veckor har anmälningstiden gått ut och jag har ännu inte bestämt mig. Jag vet inte hur jag ska göra? Det är så lätt att man blir hemmablind och inte ser det man har mitt framför ögonen och det är så lätt att man i fantasin ser det som ännu inte finns...