07 mars 2010

Vad kan detta vara..?

Ibland kan man hitta spännande saker från förr. När vi köpte den här gården så fanns inga inventarier kvar. Allt var borta. Det hade varit auktion i hela två dagar och allt blev sålt. Så när vi flyttade in så fanns ingenting av det gamla lösöret kvar. Jag tycker att det är synd. Faktiskt i dubbel bemärkelse. Inte ens en spade i ladugården, eller en skottkärra eller ens ett trasigt lieorv! Allt var borta. Hela gårdens historia blev såld på den auktionen. Fruktansvärt! Jag tycker att på en gård så ska i alla fall spadar och redskap få vara kvar! Och att bryta loss gamla skåp som suttit fastspikade inne i snickarboden så att flisorna bröts upp från väggen...bara för att få ut varje korvöre på auktionen. Ett skåp som var byggt en gång i tiden för att sitta just där och ingen annan stans. Undrar vart det är nu?

Allt på den auktionen blev mycket dyrt. Uppköpare från andra länder satt bänkade och priserna blev därefter. En del uppköpare satt med armen diskret uppe hela tiden, oavsett vad priset slutade på... Jag kunde bara lösa in några saker. En av dem visar jag här, de andra kommer jag att visa framöver.


Vad kan det vara för föremål?


Ett skrin, en låda, av något slag.


Det har lite intarsia på locket.


Mitt på ovansidan sitter en glasbit...


Så här ser den ut.


En liten lapp sitter på undersidan.


Det är ett gammalt förstoringsglas! Ett lite avancerat sådant.


Här ställer man in lutningen så att det passar boken eller tidningen man vill läsa.
Eller vad det nu är som ska granskas lite närmare.


Här har en gammal bild hamnat under förstoringsglaset.


Det är en gammal handkolorerad linjeetsning. Det ser ut som om den ena kvinnan får hjälp med att klä sig inför sitt bröllop. Vackra klänningar och ett vackert rum i bakgrunden.


Jag tycker att det är fascinerande med alla dessa tusentals små små streck som tillsammans blir en bild. Vilket tålamod och vilken noggrannhet! Efter att plåten gått genom tryckpressen har någon suttit och färglagt bilden för hand. Det kan man kalla hantverk!

32 kommentarer:

Lisas torp sa...

Ja, ibland har girigheten inga gränser!

Roligt ändå att du ändå har några föremål från gården!
Detta var nog det vackraste förstoringsglas jag sett! Vilket hantverk och så utsökt och välvårdat - vackra detaljer!
Fantastiskt att få se!
Jo, vilket hantverk även i etsningen - tala om tålamod...men det hade man nog mera förr, när tiden värderades på annat sätt.
Lisa

Unknown sa...

Kanhända att en botanikstudent haft förstoringsglaset med på sina excursiner, tycker mig se en blomma på själva låsanordningen. Kan se honom ligga på någon äng med kanske ett humleblomster framför linsen och beundra de bruna håriga foderbladen och de gräddgula ljuvliga små kronbladen. Eller så har det använts till något helt annat, säkert intressant det också.
Det var himla tråkigt att inventarierna inte kunde fått vart kvar på gården, måste ju ha varit en himla massa godbitar eftersom det kom så många långväga spekulanter. Men, men, du har ju i alla fall huset som är en liten(eller stor) bakelse bara det.
Synd att så många hantverksjobb försvunnit, det blir liksom inte samma sak med en grej som bara kommit ur ett löpande band som ett som gjorts med stor kunskap. Allt är bara pengar nu för tiden. Tråkigt.
Tur att det finns saker kvar från den gamla goda tiden och att det finns människor som uppskattar och kan bevara dem.
Ha det bra.
Camilla

Anonym sa...

Det var verkligen stil och finess på sakerna från förr, snyggt förstoringsglas fastän det var lite avancerat att använda.
Tråkigt att allt lösöre såldes, det måste ha varit ena riktigt giriga arvtagare.

Kram Pernilla

HelenJ sa...

Det är roligt med gamla saker - man la ner så mycket tid och energi på att inte bara göra dem praktiska utan även vackra att titta på. Där kan man verkligen prata om hantverksskicklighet och yrkesstolthet!
Men sorgligt att allt lösöre försvann från gården - det är ju där det hör hemma, som en del i historien. Tur att det finns såna som du som verkligen uppskattar dem, oavsett siffran på prislappen!
/Helen

Trädgårdsdrömmar sa...

Så tråkigt!!! det var likadant här. När vi köpte vårat 1700 tals hus sa vi att dom inte behövde städa eller plocka med allt. De hade redan stora fina hem i Stockholm. När vi fick tillträde så stod det endast kvar en gammal svartvit tv och en säng från 60 talet. Samt ett stort hus på 315 kvm som behövdes städas.
Vi har fått en tavla målad i början av 1900 talet av en gammal farbror som bodde där som fosterbarn. Så kan det vara
Carina

bakom berget sa...

Ja, tänk så giriga människor kan vara! Det finns ju saker som bara hör, till huset dom alltid har funnits i. Sånt ska man inte ta bort.Det kanske staffar sig en dag...för dom alltså! Hi hi hi...
Ditt förstoringsglas var ju verkligen jättefint.Jag tänlkte också, på att det kunde röra sig om nåt där man har tittat på växter eller insekter eller så.....
Spännade! Ska du forska nåt i frågan?
Ha en bra fortsättning på söndan!
Åsa.

färgtrappan sa...

Vad fint :) Tänk att man lade ner ett sådant jättearbete på ett förstoringsglas. Det skulle ju inte hända idag. Vilken härlig liten klenod du har i den.
Håller med dig om allt det vansinniga vid att rensa gamla ställen på dess föremål. Jag minns för många år sedan, en vän till mig som var med vid en bodelning med mängder av fina saker, där släktingarna brottades om vem som skulle ha vad. Vet du vad de gjorde med det dem inte kunde komma överens om? De slog sönder det. Kan du förstå hur människor tänker ibland, eller det är ju just det de inte gör. Helt ofattbart.

Hoppas du hittar fler spännande saker!
Ha det gott

Annika Christensen sa...

Tänk vad man kunde förr! De la ner så mycket tid på att få till vackra saker.
Ett lyckoköp tycker jag.
Grattis till det.
Ha en skön kväll
Annika

Norregård sa...

Så sorgligt....tänk vad många skatter som måste funnits på gården!!!
Kul att du kunde ropa hem litegrann, ovanligt förstoringsglas!!

Ha det bäst!!
Kram Kram Malin

linnea-maria sa...

Jag håller med dig. Det är en skam när det ska profiteras till varje pris. Många äldre hem har ju även specialbeställda möbler som skall passa i just det hemmet, med färgsättning och ornamentik som matchar. På andra sidan sjön har vi ett sådant hus. Det står nu tomt och plundras på beslag utan att ägaren som inte bor där bryr sig det minsta. Skönt att du har lyckats skapa ett sådant underbart hem ändå. kram /linnea-maria

Linda- Vildros och kaprifol sa...

Vad offatbart sorgligt att ALLT av gårdens historia såldes bort.
Speciellt med tanke på vilken kulturskatt ert hem är att bevara för framtiden!

Ni bor så vackert så man tappar nästan andan av alla vackra detaljer i tak, såsom stukaturer och målningar samt alla fina kakelugnar osv...

Måste visa min man vars dröm är en Herrgård!! *ler*

Och så har ni en sagolik trädgård dessutom...

Kommer absolut tillbaka hit och lägger till dig på min länklista!!

Kramar Linda

Godastunder-tokigaidéer sa...

Det är så tråkigt att det blir så. Mina föräldrar köpte ett sommar ställe när jag vara i 18 års åldern och då fanns där ett bor som ägeren berättade att det tillhörde huset, de som byggde huset runt 1900 talet hade fått det i bröllopsgåva och valt att lämna med det i husets arv. När mina föräldrar sålde huset till en av mina kompisar för några år sedan fick han med bordet och historien till. Nu har han sålt det till en tjej som kommer från byn som har fått ta över bordet och hon blev jätte glad, hoppas hon förvaltar arvet.......
Jag gör som Linda och länkar till din blogg, bara älskar dina inlägg, du skriver fint och dina bilder är så vackra.
Kram Anna

Godastunder-tokigaidéer sa...

Ett "bord" ska det stå

Anna

Lauras gård sa...

Så trist att allt såldes! Man kan tycka att vissa saker hör till gården och bör få stanna kvar. Även om ni köpte det utan inventarier, vilket hus och vilken trädgård!!! Jag antar att ni har lagt ner väldigt mycket tid och försöker forma det så det liknar det ursprungliga. När är det byggt? Du kanske har skrivit det i något inlägg. Måste titta runt lite mer på bloggen. Vilken del av Sverige ligger det i. Du visar så många stora fina hus i närheten som står tomma. Det känns som det är uppåt landet.

Roligt att du gillar alpackor. De är lättskötta djur och vi har dem för att de ska beta av, för att få lite liv på gården, för de är vackra att titta på och så för ullen så klart. En islänning är ju inte helt fel heller. De är så vackra. Kram Stina

Lantliv sa...

Visst är det fascinerande med dåtidens hantverk....så sorgligt att den dör ut!!! Det satsas på ny modern teknik i alla branscher...för effektiviteten ....för den slutliga vinsten! Att vi förlorar vår själ att vi utarmar kulturen ...glöms bort!! Det är så härligt med dig...du ser saker som jag också ser och förundras över hur de arbetade förr, njuter och fascineras av vetskapen,
kram Anne-Lee

Kamomilla sa...

Så synd på alla saker... Usch ändå. En del av gårdens själ är borta för alltid.

Härligt system med förstoringsglaset, vackert och välgjort!

Tack för din hälsning hos mig!
Ha en bra vecka!

Mäster Henrik sa...

tack för att du kommenterade hos mig!
har nu bläddrat igenom din fantastiska blogg, och jag lovar komma tillbaka snart!
Vh
Magnus

skogsnuvan sa...

Taskigt att ta bort allt men man får väl säga att du lyckats få det att se ursprungligt ut med möbler och allt. Vilka fina detaljer på förstoringsglaset. Dom gjorde rejälare grejor förr.

Ruben sa...

Det är verkligen småsnålt att riva ner väggfasta inventarier. Men girigheten har inga gränser! Visst hade det varit extra roligt för er att kunna köpa en del inventarier, men ni har ju så mycket iallafall (alla vackra rum). Och vilka fina fynd på antikaffärer det blivit under åren!!!
/Ruben

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Lessamt att det inte finns kvar mer, förstår att ditt förstoringsglas betyder extra mycket. En mycket fin och ovanlig sak, jättevacker!
Kramar
AnnaMaria

sylvia sa...

hei .
åå så trist det var med en sånn auksjon,
det er så trist at folk skal være så grådige,jeg er av den oppfatning at på sånnt et vakert gammelt hus du har burde alt inventar bli med,om ikke det er noe familie som vil ha noe som minne,
nei det er trist.
men et helt herlig forstørrelsesglass du fikk ta i..de var så vakkert å se på,
å din tegning var vakker,nydelig strek der,
du....tusen takk for hilsen hos meg...
må si jeg ble sjokket når du fortalte hva folk kunne si i ditt nærvær...men sånn jeg ser det er det nok mest sjalusi ....
så hev ditt hode å vær stolt.u har et vakert hus.
å eg har mang en gang sett på dine ilder av den hagen og dammen du har laget,du er som vi sier på norsk et skikkelig arbeids rivjern,
å utrolig flink,gleder meg til våren å det blir bilder fra din hage igjen.
snøen smelter her i dag,deilig.
skjønner du å har opplevd endel i livet ditt,
godt å dele noen ganger om det føles rett..
du....gratulere på kvinne dagen i dag.
ønsker deg en herlig dag..
klem fra sylvia

Claras hem på byvägen sa...

Hej! Oj vilket fantastiskt hus du har...jag blev helt förälskad=). Precis i min stil och smak. Från dig kommer jag att kunna få mycket inpiration till vårt nybygge. Jag lovar att jag återkommer. Må så gott!

Millygarden sa...

Så tragiskt när det går till på det viset...men du har verkligen givit ditt vackra hus en själ igen med alla vackra föremål. Underbart hus du har.
kram Marina

Huset vid ån sa...

Vad tråkigt att det blev en sådan auktion, och som du skriver när det inte ens finns en spade kvar i ladugården. Nu till något annat roligare! Sist när jag var inne på din blogg så var jag så "uppslukad" av alla vackra salar och takrosetter m.m så jag missade totalt labradorerna. Jag var tvungen att visa min familj korten på alla labbarna. Helt fantastiskt fina! Vi har också en labbe, fast en jaktlabrador. Vi hade tidigare en labbe våran "bästa vän" Pluto som blev 14 år men tyvärr fick han somna in förra året. Usch nu börjar tårarna rinna på mina kinder, han var som ett barn för oss.....Så himla klok o snäll! Vi hade aldrig koppel på honom och han var med oss överallt! Men nu har vi våran nya "glädjespridare" o bästa vän Cesar som hunnit bli 1,5 År. Ett liv utan hund det blir alldeles för tomt....Det blev mycket hundprat, hoppas att du inte somnade! Fniss! Önskar
dig en fortsatt trevlig vecka! Kram Therese

Vit som snö sa...

Girighet kallas ett sånt förfarande, sorgligt beteende! Men inte så ovanligt dessvärre.
Tur att du kunde bevara några saker i dess rätta miljö ändå!!!
Kram Cilla

Made in Persbo...Carina sa...

Nä FY va tråkigt med auktionen! Att bryta loss platsbyggda skåp från väggarna låter ju helt galet.
Men vilken himla tur för huset att det var NI som köpte det! Jag läste med beundran det du skrev om att ni bara har varmvatten i badrummet.
Vi bodde några år utan vatten och avlopp alls, fick bära allt vatten in och sen ut igen. Utedass gällde året runt.
Det gick, men det var slitigt...det ska jag inte förneka. Nu är vi tacksamma över rinnande kallt och varmt vatten både i kök och bad.

Uppvärmningen är dock fortfarande som när huset byggdes på 1800-talet...vedspis och kakelugnar.

Hur värmer ni ert stora hus? Är det kakelugnarna som får värma hos ser med? Gissar att ni i så fall stänger av stora delar av huset vintertid för att inte behöva elda överallt.

Kram kära hjältinna!!!
Carina

Unknown sa...

Hej vännen,

Måste börja med att ytterligare en gång få ösa beröm över hur vackert hus ni bor i.
Önskedröms hus!

Så synd och ledsamt att man sålde allt det gör ju att en del av gården förlorar lite av sin ursprungliga själ.
Vad gör inte människor för pengar!!!!
Tänk att det alltid skall gå före sunt förnuft!

Glad för din skull att ni kunde köpa in den fina asken. Den är verkligen annorlunda och speciell.

Lite tröst i sorgen är väl att dom lät kakel ugnarna bli kvar i huset.
Jag har varit i så många hus och lägenheter som man förstört så mycket genom att montera ner och sälja vackra kakelugnar till hugade uppköpare. Skam!

Så roligt och duktigt att du gjorde din egen brudbukett.
Tessans bukett skall Minna göra. Den och Tess vackra klänning kommer att beskådas efter den 10 juli då bröllopet sker.

Skall bli så roligt! Jag är inte med så mycket i förberedelserna och det är både synd och bra.
Min dotter är så petig, bäst att hon själv gör och får som hon vill.
Du vet andra tyckeratt man är duktig men ens barn uppskattar inte alltid vad mamma gör.

Roligt att du tittar in till mig. Måste lägga upp dig på min blogglista måste ju se alla vackra bilder från drömhuset

Kramisar Jeanette

Tigris Predikantan sa...

Det var mycket "avancerat" och tjusigt! Visst är det otroligt med ristade bilder? Våra gamla frimärken var ofta gjorda av ristade bilder ... de ansågs vara några av de vackraste frimärken i världen just för det. Nu är det mest enkla bilder, men så går det med nästan allt: mot enkelheten och till så liten peng som möjligt!
:)

Viveka i Bläckhornet sa...

Jo det är lite sorgligt och vemodigt när ett hem som varat i många år, splittras upp och skingras.
I ert hem verkar det kanske bott lite "finare" folk som de sa förr. Eftersom det kom uppköpare från andra länder.

Roligt att du hann knipa några föremål i allafall.

Kram Viveka

Dubbelörn sa...

Den här gården har funnits i samma familj alltsedan 1854 fram till 2002. Syskonen lämnade mycket av det gamla kvar, precis det du nämner redskap, gamla trädgårdsmöbler o stolar "tillhörde" snickarboden. Dem vi köpte av hade bara haft huset i 4 år när de sålde o då tog de med sig allt! Även det som var trasigt...

Tack o lov hade de åtminstone inte mage till att ta med de gamla verktygen som tillhörde snickarboden.

Och jooo, jag vet precis hur våren doftar *skrattar*. Kommer så väl ihåg doften fr barndomens vårar. Här kan jag känna den doften ibland ;)

Kram

Vår sekelskiftes-dröm sa...

Hej! Vilket vackert hus och så fina kakelugnar.
Jag förstår att du är besviken för vissa saker tillhör bara huset. Vi hade ett skjul som det var skräp och gamla saker i när vi köpte huset. Lite småsaker men ändå roligt att ha. Tack för titten och den snälla kommentaren om muren.
Kram Anette o Dick

*Ulrike* sa...

That is so absolutely cool! I have never seen anything like it.

Related Posts with Thumbnails