Bara några enkla torrkvistar...

Tänkte skriva något fyndigt till de här bilderna. Hade idén klar för mig sent igår kväll. Men blev sömnig och idag är idén inte lika fyndig och kul längre. Så jag struntar i den.
Torrkvistar kan faktiskt vara riktigt intressanta, som den här handen som plötsligt sträcks upp ur myren! Det ser nästan ut som om den där kvisten ger mig "fingret"!!

Det här är en intressant bild, tycker jag, riktigt vacker i sin enkelhet. Här har jag lurvat till bakgrunden extra mycket för att lyfta fram just den enkelheten och skönheten i den gamla torra pinnen.

Olika lavar har knaprat sig fast i det silvriga träet. En liten kvist dansar runt den stora i en evighetsdans.

"Se mig, se mig, titta så bra jag är!" tycks den  lilla ropa, medan den stora kvisten kanske inte ens bryr sig, vem vet? Eller så är den stora kvisten lite imponerad av den lilla kvisten ändå men har inte styrka nog att ge den ett erkännande.

Det här en en så kallad vänderkappaneftervinden-torrstam. Det ser ut som om det blåser på den från alla håll samtidigt och den försöker passa in sina kvistar i alla riktningar, samtidigt. För att vara alla tillags och aldrig erkänna för någon sina egna uppriktiga åsikter. Ser allt bra tokigt ut, som om den håller på med någon jazzdans eller kanske försöker hålla balansen innan den tippar helt omkull...

Den här är härlig! En enkel lite skir och spretig gren. Rinner ner i bilden med sina torra böljande kvistar. Påminner lite grand om mitt hår, som det brukar se ut efter ett intensivt skogsfotograferande...

(Alla bilder gjorda direkt i kameran.)