Intervju med en Sork...

När jag kom ut i den massakrerade trädgården i morse så satt en sork i en av fällorna. Den stirrade vilt på mig och hade en riktigt desperat blick. Jag tänkte precis sätta fällan med sorken i bilen för att köra iväg med den när sorken började låta... den mumlade något...
"mummel hmm hmm släpp ut mig!"
"Va??!!"
"Släpp ut mig så ska jag berätta en sak!"
"Nej nej nej, inte släpper jag ut dig i trädgården igen! Men berätta nu vad du tänkte säga!"

Och så började sorken babbla, den pratade snabbt, lågt och lite väsande och samtidigt med en intensiv stämma. Jag kommer inte ihåg riktigt allt den sa men ungefär så här:
"...det var inte jag som sa till sorkarna att komma till din trädgård det var inte jag som ville hit men de tvingade mig och jag var hungrig så jag följde med det var SorkKungen som sa att vi alla skulle flytta hit och vi allihopa var så hungriga och så ville vi busa samtidigt så vi följde med i alla fall."
"Jasså du, men ni måste ha varit många, riktigt många, flera hundra eller till och med ännu fler??"
"...mjaa...vi var inte så många från början men det var så gott att äta och så var det så roligt att gräva och äta och gräva och äta så vi började para oss vi parade oss så att det skvätte det skvätte och så blev vi fler och åt ännu mer och SorkKungen blev också fler och så var vi så många att vi inte riktigt visste vem vi var längre men då parde vi oss ännu mer och då blev vi ännu hungrigare och åt ännu mer... och vi kommer att bli fler än vad vi är nu också...Ooops....det där sista fick jag ju inte berätta...."
"Va??? va fan säger du?? Är inte det värsta över?? Är ni här för att stanna och att allt blir bara värre och värre?"

Sorken började babbla igen: "Njaa...näää....jaa...mmm....men vi lovar vi lovar vi lovar att inte äta av blommorna inte perennerna inte rötterna inte orkidéerna inte lavendeln kanske men de är så goda ALLT är så gott så vi är hunriga jag är hungrig. Men vi lovar att inte äta vi lovar!!" och så ställde den sig på bakbenen och höll bedjande fram sina framtassar
"Du där, lilla Sorken, jag tror inte alls på vad du säger, att ni lovar att inte äta. Jag tror inte på dig!"

"Nu släpper du ut mig!!! Du ska nog allt få se! Jag vill till trädgården!! NU genast det är en order!! Mumsa mumsa mumsa mumsa!!!!"
Sorken blev som tokig och hade den inte varit så liten hade jag faktiskt blivit rädd för den. De är ju helt vansinniga de här sorkarna, det måste vara nåt fel på dem. Jag skyndade mig att stoppa buren i bilen och åkte iväg. När jag släppte ut sorken pilade den iväg en bit men stannade plötsligt och knöt näven åt mig!! Och så lyfte den på ena bakbenet och pissade rakt upp i luften och fes!!! Vände sig om igen och öppnade munnen och rapade högt och klapprade med de vassa gnagartänderna! Sedan vände den och försvann in i skogen.
Hoppas att det kommer en räv...men kanske inte, stackars räven!!!