Del 2. Spiken i botten!

Här kommer fortsättningen på det förra inlägget.
Jag körde snabbt iväg från både kyrkan, Ödesfågeln och det läbbiga lilla huset med sina kvarlevor... och så kom jag fram till grannbyn. Pelarasparna med sina ljusslingor buktade och kråmade sig. Allt virvlade runt och såg ut som en tavla av van Gogh.

Jag började fundera på vad det var som verkligen höll på att hända och ville hem så snabbt som möjligt. Tog kurvan med en fyrhjulssladd och passerade den vackra bygdegården. Ja, det är en vacker bygdegård, i grannbyn!!

Kom fram till korsningen där Stora vägen går genom länet. En skum bil passerade i en väldans fart. Precis som om den var jagad, eller kanske jagade något.

Det visade sig att det var Polisen som var på jakt! Jag saktade hastigt ner och tänkte att de kanske hade fått in rapport om den jättestora Ödesfågeln som var ute efter människorov. Javisst, så måste det vara!
Jag saktade ner för att berätta om fågeln för dem...

...men så får jag höra det här!!! Ojojoj, jag insåg genast att jag låg riktigt Risigt till!
Riktigt RISIGT!

Jag tog fart och körde förbi som en riktig dåre och kikade samtidigt ner på golvet i min bil. Barr, kvistar och snö låg där fullt synligt. Och kameran låg på sätet bredvid. Och snö hade jag över hela skorna och mer därtill. Jag var alltså skyldig! Skyldig, skyldig, skyldig!!!
Jag hade ju varit ute och smygit i skogen med kameran. Ajabaja!!!
Spiken i botten igen alltså. Jag måste köra ifrån Polisen!!

Vinden ven runt de nedisade rutorna på bilen. Jag kom fram till sjön och såg hembyn på andra sidan.

Svängde in på byvägen med en attans sladd och rattade för fullt! Här ska ingen polis köra ikapp mig inte, bara för att jag varit ute med kameran!

Mörkret hade sänkt sig över byn och gatlamporna var tända.

Sista rakan på byvägen. Passerar grannen.

Och upp genom grindarna. Hemma! Jag hade kört ifrån dem! Puh!

Jag släppte ut hundarna när jag hade lugnat ner mig ett tag. Men helt plötsligt började Ella spana ner på vägen.. tänk om de hade spårat mig. Hur ska man bevisa att barren inte kom från en julgran?! Hopplöst fall!
"Matte, matte..", sa Ella. "Du skulle haft mig med! Du vet väl att Polisen aldrig stoppar bilar med svarta labradorer i!! Det vet ju alla!!!"
Ja just det, så är det ju, och det hade jag alldeles glömt. Jag kramade om Ella och sa: "javisst ja, jag hade totalt glömt det. Nästa gång får du följa med så att allt blir normalt igen."
Ella tittade på mig och hennes ögon sa tydligt: Matte, du är ju helt knäpp!!