Jag som en liten tuss uppe på den stora ardennerhästen som heter Lubbe.
Foton från ganska så länge sedan. Min pappa är han med glasögonen. Jag sitter uppe på hästen. Kommer ihåg det än idag. Jag var så lycklig att få vara med hästen!
Här sitter jag med min guldhamster Gullis på axeln.
Det här kortet har min morbror tagit. Vitnos heter kaninen. Jag var väldigt förtjust i kaniner när jag var liten, är det än i dag.
Hela somrarna var jag på landet. Djuren blev mina vänner. Här bjuder jag fåren på lite havre ur en kaffeburk. Vilken reklambild för kaffe! Bilden har morbror tagit.
Jag och min älskade labrador Mandy. Här ligger vi ute och sover. Mandy var min allra första labrador. En superhärlig ras som följt mig genom livet.
Här har jag precis tagit studenten. Håret hade jag färgat svart!
Foto som jag framkallat själv när jag gick på konstskola.
Mitt efternamn Boije är ett mycket gammalt släktnamn.
Foto taget i ateljén på konstskolan. Det var ett tag sedan, kan man säga.
Här är ett nyare kort. Men det är några år sedan det är taget. Ja, det här är jag, nu är jag inte så hemlig längre, hihi, men jag har ju bloggat över ett år nu så jag kände att det var dags att visa några bilder på personen bakom bloggen.
25 kommentarer:
Det tackar vi för! Trevligt med ett ansikte bakom tankar och bilder.
Undrar just när jag tycker det är dags för min del???
Lite mysko för du ser precis ut som jag föreställd mig dig:). Som en tuff tjej med MYCKET attityd, och jag tror nog attityden sitter i än idag, eller har jag fel, näe tror inte det va?:).
Gillar de där första bilderna, när ni hässjar höet, med häst dessutom, ser så himla genuint och trevligt ut.
Gillar ju inte heller att vara med på bild, och har också lagt ut en hel del bilder på mig själv. Ganska sjukt egentligen då att lägga ut bilder till allmän beskådning, lite masochistiskt faktiskt, men man börjar samtidigt bli så gammal att man faktiskt inte bryr sig ett skvatt om andra. En skön känsla:).
Kul var det att få se dig.
Ha det bra!
Camilla
Va kul att du visar lite bilder på dig själv. Det är ju roligt att få ett ansikte på den som bloggar.
Jag blev så glad av bilden med hästan och höskörden. Det var precis så jag hade det som barn. Vår ardenner, hette Ulla och var det snällaste som fanns. Vi barn satt på hennes rygg så ofta vi kunde. Till och med när morfar och min morbror körde i skogen om vintern. Dina bilder väckte många barndomsminnen hos mig.
Ha en skön söndagskväll!
Kram Åsa.
Vilken fin resa genom tiden, så kul och få se dig som liten ända fram till idag. Att du gillar djur har jag förstått, fotot med Vitnos var ett riktigt toppenfoto.
Ha det gott
Kramar
AnnaMaria
Alltid roligt att få se ansiktet på den vars blogg man läser. Det blir mer personligt då... kanske ger jag mig på att visa mig själv ocksånån dag och inte bara resten av min familj //Sophie
This is a really wonderful blog. So glad I found you!
Vad roligt, jag känner också igen dig! Och då menar jag som hur jag har "tänkt" mig dig. Visst är det lustigt att den bild man har inne i huvudet stämmer ibland?
Härlig bild på dig o Vitnos :)
Ha en go söndagskväll!
Tack för att vi fick se bilder av dej, alltid kul att ha ett ansikte till sina bloggisvänner:)
Jättefina bilder hela högen!
Ha en fin söndagskväll! Kram Cilla
Hej Victoria!!
Vilket fint inlägg!! Kul att få följa Dig sen du var liten;o)
Jag har bara visat mig en gång, det var ganska nyligen när vi var i Göteborg på min födelsedag!
Kanske skulle ta efter Dig...
Kram Malin
Men så fint Victoria, riktigt rörd blir man, vilken fin tjej med djurkänsla och attityd du presenterar här! Bilden du framkallat själv i konstskolan ger direkta associationer till ett inlägg för inte så länge sedan, den med de ljuvligaste siden och sammetshängena till en stor skinnklädd bok. Eller ditt tygklädda vackra växthus...du håller verkligen fast vid din stil som jag älskar! Tack för att du bjuder på dej själv, det blev genast mycket personligare med ett ansikte till dina ord!
Eija
Ååååh vad kul att få ett ansikte på dig!! Underbara bilder allihopa på sitt sätt, så fint att du ville dela med dig :)
Kramar Linda
Kul att få se ansiktet bakom bloggen - men...nånstans känner man igen dej - stilen, det lite mystiska som jag tycker att du omger dej med även när jag ser bilderna på dej! Du är som utsprungen ur en saga.....typ :)
När du ligger och sover med labben...där ser du verkligen ut som en liten sagoprinsessa!
Du är vacker på utsidan också - precis som din omgivning! Insidan har du redan visat och den skimrar!
Tack för att du vågade dela med dej!
Lisa
Jag känner igen det där...med att inte vilja vara med på bild. Dessutom är det jag som alltid tar kort och sällan blir fotograferad själv. Jag hade ett (självtaget..) kort i min blogg för ett tag sen, men bara halva ansiktet. Är väl som många lite rädd för att avslöja mig. Men varför egentligen? En dag blir det nog helbild.
Jag tycker att dina bilder var trevliga, man ser dessutom att du alltid haft djur omkring dig. Kul att bloggen fick ett ansikte!
Kram Elle
Trevligt att få ett ansikte till bloggen! Fina bilder du visar, och så kul att se att du redan som liten var en riktig djurtjej.
Tack för att vi fick se!
Själv är jag ännu mer anonym o vågar inte visa mig på bloggen!
Önskar dig en skön vecka!
Kram! Iréne
Hej du, känner sååå igen mig i det du skriver. Tycker inte heller om att vara på bild. Har inte visat nån bild av mig själv än... förutom när jag var liten.
Djur visst är de underbara. Är själv uppväxt med alla möjliga djur.
Jag har också varit lite rädd att lägga ut vem jag är på bloggen, av många olika anledningar men nu bloggar jag med mitt riktiga namn sen några dagar.
Så liiite modig var väl jag också. Men inte lika modig som du.
Önskar dig en fin fin vecka/Gela
Vilket fint inlägg, bilden från konstskolan är underbar, får mig att tänka på en massa olika fotografer från början på 1900-talet.
Det där med att inte gilla att bli fotad det känner jag igen, fast jag har börjat tänka över varför det är så jag får ju olika människor i mitt jobb till att bli lugna och någorlunda bekväma framför kameran, och sen vill jag inte själv vara där på andra sidan kameran..nja jag tänker att jag får börja plåta mig själv.
kram Sophia
Tänk att man kan bli så glad över att få se ett så fint och ungt ansikte till denna insiktsfulla och "mogna" blogg. Jag trodde (ärligt!) att du var 30 år äldre, men nu har du gett mig hopp om framtidens generationer..
Du är galet bra!!!
Skorpan
Hej!
Tusen tack för din rara kommentar på min blogg! :) Vad glad jag blev och tack vare den kommentaren hittade jag dessutom hit här till din fina blogg. :) Hit kommer jag definitivt att återvända. Nu ska jag kika runt här ordentligt. :)
Fina bilder av dig och för mig blev det ju en presentation av bloggaren redan vid mitt första besök. ;)
Ha en riktigt fin kväll!
Kram Lotta
Härliga foton! Men jag har faktiskt sett bild på dig när du simmade i dammen.:)
Kramis Lisa
Ja, tänk att just det där med att man inte vill var med på bild, det känner jag mycket väl igen. Jag tyckte att jag såg fruktansvärt ful ut när jag var liten... o har väl kanske samma åsikt nu. Det är roligare att skriva. Men kanske som du säger att det är dags när man hållit på ett år... då borde det var dags även för mig. Får se om jag är så modig som du.
Kram Ulrika
Roligt att se hur du ser ut och du ser ut ungefär som jag tänkte mig, ja rent av precis som den bild jag gjort mig av dig. Inte behöver du väl ogilla att vara med på bild så fin som du är.
Vilka fina bilder. Roligt att få se dig. Vad härligt med hö skörd och alla fåren.
Ha det så bra.
Kram Marita i Björkhagen
Vilken söt flicka och stilig kvinna! Inte behöver du skämmas för att vara på bild! Ha en fin vecka /Therese
Tack för titten! Har fastnat här en stund och jag kan bara upprepa vad andra redan sagt; otroligt, fantastisk blogg. Vet inte vad jag ska säga om bilderna av dig ... du liknar mig själv som barn, till typen och håret och ...
Nordiska. Lättare att "tycka" något om ert vackra hus och underbart välskötta djur ... Visst blir man avis, positivt. Man kan säga att det blir litet arbete också ... tänk att tvätta de där gardinerna t. ex ... Har ni specialtvättmaskin eller vaskar du dem i en gyllene bäck?? ... ...
Jag känner igen mig i dig. Man levde ofta pâ det sättet med familj pâ landet under semestern tills paketresorna kom och flyttfâglarna kom och reste. Man lever alltid med fötterna i 2 tidsâldrar som för min generation kan vara vitt skilda. Du har blivit en magisk blomsterfée som förvandlar verkligheten till skimrande poesi till vâr förundran och glâdje att den kunde ocksâ vara sâ fin...
Berikande.
Kram :=
G-mor
Skicka en kommentar