Stora Lyktan

Förra julen fick jag hjälpa tomten en liten bit på vägen. Eller ganska långt för att vara exakt. Vi var på stan och gick, kollade lite efter någon julklapp som man eventuellt ramlade på och som man verkligen kände ett stort behov utav. Tomten är ju sådan; han kan behöva vägledning, på plats, så att säga.

Vi slank in i en butik och det var då jag såg den; lyktan. Den hängde långt uppe under taket så det fanns inte en chans, inte ens för mig som är lång, att nå den. Jätteknäppt att hänga saker så högt upp! Men kanske var det tur denna gång, för det fanns bara tre lyktor kvar, eller så var det ingen som ville köpa dem och det var därför som butiksnissarna hade gömt dem uppe under taket...eller så ville de ha dem själva.

Jag är så förtjust i denna otroliga lykta.


Jag gav tomten vissa, mycket, tydliga antydningar på att just detta var något som jag hjärtinnerligen kände att jag inte bara ville ha; utan måste ha. Trodde att jag hade nått fram, verkligen, det trodde jag.


När det var dags att åka hem så bara kände jag att det var på sin plats att gå tillbaka till affären. Helt enkelt för att kolla att det verkligen var någon som köpt en lykta. Jag inbillade ju mig att det var min tomte som varit framme då. Och mycket riktigt, nu var det färre lyktor, det var bara en kvar! Med en knepig känsla i magen skyndade jag tillbaka och frågade tomten rakt ut: "köpte du den där superläckra lyktan?" Men till min fasa svarade tomten: "njaää nä. Nej. Ville du verkligen ha den då?!" Jag tror att ni anar vad jag svarade. Berättade snabbt att då måste jag rusa och köpa den själv för det var bara en kvar, varvid min egen snälla tomte plötsligt insåg att tiden var knapp, inte bara till julen, utan också till frugans hetaste julönskning.

Den ser nästan ut som hämtad ur något Draculaslott.

Biblioteket har också sina draperier.

Ett skimrande tyg som liksom ändrar färg.