Inför advent

På söndag är det första advent. Och jag har ännu inte vågat närma mig stället där adventspyntet ligger gömt. Största anledningen till det är att jag antar, misstänker skarpt, att det sedvanliga trasslet och krånglet kommer att anfalla mig då. Sladdar som infiltrerat sig i varandra, stora härvor av sladd med knutar och annat djäkelskap. För att inte tala om alla dessa små lampor... Hur kan de gå sönder när de bara har legat helt stilla i säker förvaring? Samma sak varje år dessutom.

Min man frågade mig om jag var säker på att jag visste vart adventspyntet var undanstoppat. Jag förstår hans undran för förra året hade vår julgransfot förvunnit spårlöst. Den fanns absolut inte på den platsen där vi hade lagt undan den. Nu har jag en känsla av att adventspyntet har lärt sig av julgransfoten så att säga... Ska ta itu med detta i morgon. I kväll ska jag gotta mig i min favoritfåtölj i biblioteket med min absoluta favorittidning; Gods & Gårdar! Bläddra i den och förundras över hur vackra ställen det finns..och förundras över vad folk verkar ha välstädat hemma! Säger jag som har tre svarta labradorer som just nu släpper päls besinningslöst.

Får lite julkänsla av den här bilden och så tycker jag så mycket om färgerna.

Bolltistel och ryskt martorn skymtar, hänger på tork.

En gammal bibel ligger uppslagen.


Biblia, tryckt 1900. När den är skriven vete gudarna.


Tycker om det gamla typsnittet.

En glaskula försöker läsa meningen mellan raderna...

...men hur får man reda på om den lyckats?