Motivet är ofta underordnat i bilden. Vad den egentligen föreställer är inte så viktigt utan det är en slags känsla, ett intryck, som den förmedlar. Så var det i det här fallet. Morgonsolen lekte så fint i asparnas gyllene löv, uthusets gamla rödmålade timmerväggar och tegeltaket sett genom sovrumsfönstrets handblåsta gamla glas, spetsgardinens genombrutna mönster och spröjsens svarta inramning. Det var det som jag först såg, det var då jag hämtande kameran den där morgonen.
Men plötsligt insåg jag att det som egentligen lockat mig var formen, mönstret, det abstrakta. Det var det som var bilden, vad den egentligen föreställde var inte viktigt.
Färger och former i samspel, en abstraktion helt enkelt.
(Abstraktion är att tänka bort vissa egenskaper hos ett föremål eller en företeelse och därigenom lyfta fram andra.)
1 kommentar:
Det är sådana ensamma stunder när världen stannar för en stund. Vacker!
Skicka en kommentar