Som en fluuga

Ibland kan man känna sig som en fluga. En fluga som sitter på fönstret och ser genom glaset ut till den andra sidan. Sitter där med känsliga vingar. Allt ser så stort ut när man sitter liten och ser på.

Fönsterbrädan är så stor och flugan så liten. Den sitter där nästan helt apatisk. Har vaknat för tidigt. Blivit lockad av ljuset som flödar genom glaset.

Tittar man närmare ser den nästan lite otäck ut. Nu är den inte så liten längre. Den ser riktigt farlig ut. En läbbig fluga!

Nu har den surrat runt lite och sätter sig till sist på gardinen. Ser mot det lockande ljuset. Med sitt runda ansikte ser den nästan gullig ut.

Med en otrolig kraftansträngning flyger den med ett lågt burrande mot fönstret. Klamrar sig fast på glaset och sträcker förtvivlat ena benet mot de torra blommorna som sitter mellan glasen. Den förstår kanske inte riktigt varför den inte når blommorna. De är ju så nära, de är där, men ändå inte. Konstigt.

Eternellerna badar i det vita vinterljuset. De är fångade mellan två världar. Har fastnat i mitten helt uttorkade och minns kanske sommaren när allt flödade av liv. Nu sitter de med ryggen mot vintern, mellan glasen, och tittar in i rummet och känner kanske värmen inifrån rummet.

Jag tar en tur till skogen. Har kameran med. Det är stora saker på gång i trakterna. Ett lockande skimrande ljus kan anas. Det är nästan att man likt en fluga dras till det.

Kanske skulle jag ta min gamla bil och köra på vindlande vägar över bergen och bortom. För att se, vara nyfiken, och intresserad. För det är jag.

Köra in, mellan avspärrningarna, så att snön sprutar om de gamla däcken. Varva motorn så att bilen vrålar så där passande tufft och häftigt mitt framför filmteamet. Slira runt med några väl avvägda fyrhjulssladdar och med rutan nedvevad sticka ut huvudet och hojta högt: "filma nu då!! Skynda er att filma det här! Se vad biljäkeln kan sladda! Snön sprutar!! Filma! Filma! Vänta, jag kommer tillbaka, jag ska bara vända! Nu ska ni få se på action!!"

Och så skulle de antagligen stå där med gapande munnar och undra vem i helskotta det där var! Men jäklar, vad den där lilla bilen kunde köra! De kanske skulle låta mig vara med...

Det är stora grejer på gång i trakterna. George Clooney med filmteam spelar in början på den nya filmen The American i snön. Det ska vara köra av helvete och skjuta som besatt som gäller... Det låter som om det kan bli skoj!

Men stopp där. Så kan man väl inte göra. Man kan kanske inte ens närma sig stället. Och så är det inte så roligt att man, likt en fluga, klänger sig fast och surrar runt folk, speciellt när de har stängt in sig...men hade det varit Robert Redford då hade jag redan varit där!

Jag kliver ur bilen och fotograferar vatten i stället. Svarta lugna vatten med dolda djup under isen.

Grafiska bilder. Sådant gillar jag.

Dramatik