22 november 2009

Julgransjakten

Igår när solen lyste, för första gången här i november, så begav jag mig ut på den årliga julgransjakten. Varje år försöker jag att leta reda på en vacker julgran innan snön kommer eftersom när snön ligger i skogen blir det alldeles för jobbigt att jaga granarna. Jag har som sport att leta efter Kalle Anka-granar, täta, fluffiga och med en jämn form. Det brukar vara svårt att hitta dem, men jag har lyckats nästan varje år. Ett år gjorde jag en alternativgran, en design-gran, visar bilder på den framöver december. Men det här året, nu när jag har en blogg, så känner jag pressen av att hitta en fenomenalfantastisk Kalle Anka-gran!

Packade in mina tre labradorer i bilen och begav mig iväg, till ett säkert ställe; det har varit julgranssäkert förut i alla fall. Men när jag började strosa runt så trodde jag knappt mina ögon! Vad hade hänt? Vad var det som var fel? Vart hade alla vackra granar tagit vägen?


Visst finns det konstiga granar i skogarna, det har jag sett förut, men i sådana mängder?


Började fnissa litet för mig själv. Kunde inte heller låta bli att fundera på om det var någon som drev med mig. Men hur; inte kunde det väl vara någon som satt hit alla dessa knepiga granar bara för att skoja med mig.


Labbarna hade fått ta med sig pipleksaken till skogen för första gången. De är så våldsamt busiga i början av skogspromenader att jag är rädd att de ska göra sig illa. Det verkar som om de inte har någon hejd på sig och inte blir de lugnare av att matte inte kan låta bli att skratta. Maja bar pipen hela tiden och det hela gick lite lugnare till, en stund i alla fall.


Se på granen! Vad är det för fel?!
Ser ganska häftig ut, men inte som julgran, inte i år!



Och den här! Vart jag vände mig så lurade det knepiga granar på mig. Började gå snabbare och blev svettig. Fnissade vid det här laget högt för mig själv. Måste sett ganska så knepigt ut, minst sagt.


Titta på granen! Allihop var helkonstiga på ett eller annat sätt. Hade de normala granarna sprungit iväg och gömt sig när jag kom? Jag började skratta högt. Skrattade mer och mer så att jag fick ont i magen.


Skrattade så att jag ramlade omkull bakom en gran! Helt upp och ner bakom en av alla dessa knepiga granar!


Och det var då jag fick syn på den! Ett strålande ljus från den nedgående solen stack mig i ögonen när jag låg där och asflabbade och fick mig att titta upp. Där var den! Kalle Anka-granen! Som en riktig uppenbarelse!


Den är så otroligt fin! Antagligen hade den inte hunnit undan att gömma sig som de andra eller så blev den nyfiken när jag skrattade och kom fram och kikade. Här kan man snacka om tät och jämn gran!! Och så började jag fundera; kan jag verkligen såga ner den här otroligt vackra individen? Jag fick nästan dåligt samvete bara jag tänkte på det...och granen står kvar; fortfarande i alla fall..

25 kommentarer:

Jenny sa...

Hej!
Tack för ett härligt inlägg! Fick mig ett gott skratt när jag såg bilden på dig där bakom granen med stövlarna i vädret, hihi!

Ja, det var ena konstiga granar du fotade, men den där Kalle Anka granen i slutet är ju helt perfekt!!!

Ha en trevlig söndagkväll,

Kram Jenny

Jenny sa...

Hihi, nu kikade jag lite noggrannare, det är ju barar ett par stövlar som kikar fram där *fniss* luuurad;)

Jenny

Anna sa...

Vilka knasgranar,Må så grankott!

Annika Christensen sa...

Vilket härligt inlägg. Sitter här och skrattar!!
Själv hittade jag bara små små söta granar.
Ha en skön söndagskväll.
Annika

färgtrappan sa...

Oj vilken grantur! Vad härligt att vara med vovvarna i skogen - jag SAKNAR min Fanny... Krama vovvarna från mig!

Ha en go kväll!

Lisas torp sa...

Oj, vilket gran-drama du upplevde, minst sagt!
Kalle Ankagranen njöt säkert av att få stanna!
Ha en skön granfri kväll - än så länge!
Lisa

Anonym sa...

Hi hi vilket roligt inlägg du gjort men vilka lustiga granar det finns i våra skogar.
Ja håller med kalle ankas gran är en´riktig julgran.

AnnCharlotte sa...

Härligt att kunna ha plats till en stooor gran :) och att hugge den själv är inte fyskam heller...får vi se den klädd om en månad?

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Dig skulle man ha med när man tar gran. Så roligt du hade, jättekul och läsa. Och nog var det lite konstiga granar, utom den sista. Skogens vackraste gran! den måste du ha hittat. Inte ofta dom ser ut så.
Kram kram
AnnaMaria

Rut och Signe sa...

Jag tror att det har varit ett angrepp på granarna från kanske någon skalbagge eller så. Mycket intressant. De ser ju inte riktigt kloka ut minsann. Hm.... Jag spanar efter julgran nästan året om - vill att den ska vara liten då vi har ganska litet och trångt. Men ändå vill jag ha den tät och fin så det är som att leta efter ett kinderegg i skogen - tre önskningar i en - tät, liten och helst inte barrandes efter ett par dar inomhus! Kul inlägg - ha det gott. Marie

Love Your Homes sa...

Du är rolig, undrar vad vovvarna fundrar på när matte lägger stövlarna högt. Skall bli spännande att se grannlåten senare.
Slår vad om att ditt sätt att klä granen är spektakulärt!

Må så gott i granskogen,
Ia

Norregård sa...

Jag njuter som vanligt av dina finfina inlägg!! Det är svårt att hitta den perfekta granen, jag vet vi letar läääänge varje år!! Man har ju en viss önskan om hur den ska se ut! sen kommer det dåliga samvete, det är ju nästan synd att såga ner den...Din är hur som helst helt perfekt!!!
Kramar Malin

Sjabbig men chic sa...

Men oj! Vilken gran!!! Vilken tur att du ramlade eller hur?
Tjalle är också vild i skogen. Han flyger likt stålmannen över nedfallna stammar och allehanda ris.

Kram Lisa

Thorins Trädgård sa...

Hallå, vilket suveränt inlägg! Jag känner så väl igen den där jakten på den perfekta granen. Älskade att ta de långa promenaderna och leta - "jo, den här är fin, men vi går en liten bit till"...

Lycka till med julgransdekorerandet!

Marit

MrsUniversum sa...

Ser ut som alla vackra granar har avverkats - för det ser ut som det är ett hygge du vandrat på? Men hoppet lever - än har inte Sveriges alla vackra granar gömt sig eller kapats vilket sista granen bevisar.

Lycka till med klädandet av julgranen framöver!

Dubbelörn sa...

Vi har också liknande grannar här i skogen, mysko varianter ;).

Men din PiffoPufffgran är ju en juldröm :). Nu vet du ju var du har den, för att sedan lagom innan jul hämta hem den.

Fr barndomen kommer jag ihåg min far som alltid gick ut på hösten för att välja ut den vackraste av grannar. Och så lagom innan jul hämtades grannen hem för invänjning ;)

Här hemma blir det "riktig gran" utomhus men inne blir det en vacker plastvariant. Är allergisk mot gran så valet blir enkelt *skrattar*

Kram

Lantliv sa...

Det var en rolig lite magisk historia. Hade bilden helt klart för mig.....alla eländes granar som poppade upp hela tiden.....som i magi så trädde den fram framför dig och bara glänste i all sin prakt...bedårande vacker!
kram Anne-Lee

Ruben sa...

Fenomenalfantastisk är bara förnamnet!! Där ser man, trägen vinner!!! Men vad gör du om Piff och Puff bor i granen? Då kan du väl inte hugga ner den???? ;-) /Ruben

livet på utanäs sa...

Åhhh , du milde tid ... först rena skräckgranar och sedan denna i det närmaste overkligt vackra granen ...
Du behöver knappast pynta den , så vacker är den =)
Din Lyckost , här har inte granjakten börjat än, men det börjar nog vara dags . Det ska snöa i morgon =)

Ha en fin vecka !
Kram Sussi O

Vit som snö sa...

Jaa det är ingen snabb match att hitta DEN julgranen! Men den sista var verkligen WOW!
Kan se den framför mej i ditt slott:)
Kram Cilla

slottsträdgårdsmästaren sa...

Charmiga granar...!

Lillebeth sa...

Det var inte dåligt, du, sån tur har inte jag. Går igenom samma procedur som du, varje år, men lyckas bara hitta någorlunda godkända granar. Men de brukar ändå bli fint när de väl är klädda. Din gör sig utan alla prydnader.

Gnistrande snö sa...

Vilken härlig bild- och ordberättelse om granjakten. En riktig pärla till julgran du fann. Ser framemot att få se den sen på plats i ditt vackra, vackra hem.

Kram
Katarina

Lilla huset på prärien sa...

*fnissar* vad kul med julgransjakt! Och jag håller med dig, det är verkligen en riktig Kalla Anka-gran :)

Jenny

Huset vid ån sa...

Hej svejs! Tack för ett roligt inlägg....Jag känner igen mig! Brukar också vara på jakt efter den "rätta granen"....Vilket otroligt vackert hus du/ni har! En fröjd för ögat! Och vilka fina vovvar! Har själv haft labradorer i 14 år! Finns inget bättre än att få deras kärlek o bus.....Ha en fortsatt bra vecka! Kram Therese

Related Posts with Thumbnails