Gott Nytt År !

Nu är det snart slut på det här året. Ett år där det har hänt mycket, som det kanske alltid gör när man tänker riktigt efter? Jag vill önska alla som gästar min blogg ett verkligt Gott Nytt År och hoppas att vi alla ska finna glädjen i våra bloggar även nästa år. Jag tycker att det är så roligt när ni tittar in här hos mig!

Jag avslutar det här året med att visa några bilder på farmors gamla änglaspel. Man riktigt ser farten som änglarna har där de dansar runt, runt, runt men ändå aldrig tycks komma någonstans, vad vi ser i alla fall...

Ett år går snabbt, lika snabbt som änlgarna rör sig i rummet eller på himmelen. Nu ska vi snart få höra dikten Nyårsklockan av Lord Tennyson läsas upp på tv. Jag blir alltid så sentimental när jag hör strofen: "...det gamla året lägger sig att dö." Man börjar fundera vad som egentligen har hänt, vad man kunnat göra annorlunda, men allt det spelar ingen roll för det är för sent, liksom, det gamla året kommer aldrig åter. Men, som sagt, tid finns ju egentligen inte, det är bara något som människor hittat på för att...ja varför, egentligen?

Nu är det dags att dra för draperierna för det här året. Det skymmer ute, natten är i antågande, och snart kommer en ny dag, ett nytt år, fräscht och fint och fullt av möjligheter!!!

Gott Nytt År alla!!!

Willow

En av mina käraste ägodelar är den gamla porslinsservisen Willow, tillverkad av Old Gustavsberg. Min går i färgen rosaröd och det är den vackraste färgen av Willow tycker jag. Det här var min älskade farmors servis en gång i tiden. Hon var så aktsam om den att den fortfarande ser alldeles ny ut, skimrar och glänser och är ett riktigt smycke på bordet.

Det är viktigt att mönstret ligger rätt när man dukar. Fåglarna ska alltid vara uppåt, annars trivs de inte. Inte heller vill de ha någon het sås över sig, de tycker inte om att fjädrarna blir blöta eftersom det blir så tungt att flyga då.


Här är det dukat för grötfrukost i matrummet. Risgrynsgröt kokt på vedpisen. All mat blir bättre när den är lagad på vedspis. Inbillning eller inte är upp till var och en att avgöra.


Det är så vackert det här porslinet. Att det har varit farmors gör det extra känslosamt. Jag använder det vid tillfällen som känns lite speciella. Det behöver inte vara någon speciell högtid, det kan vara vid de mest skiftande tillfällen.

Nu är den smaskiga gröten serverad, bara lite mjölk till så är det klart att äta. Duken med sina slingrande blomster är egentligen ett gardintyg köpt på metervara. Men vad är det som säger att det bara kan användas till det som står på förpackningen? Tyg som tyg liksom. Det är vad det för tillfället används till som bestämmer vad man kan kalla det. Just nu är det en duk. I morgon kanske det är ett draperi eller en gardin, vem vet.

Och så mina favoritbestick, Prins Albert i äkta silver. Tunga, snirkliga och vackra. De här skedarna används till vardags till allt från filmjölk till soppa. Silver har den benägenheten att det bara blir vackrare ju mer det används och maten blir faktiskt godare när den äts med äkta silverbestick. Just de här skedarna köpte jag när jag var i tonåren. Det första som jag köpte till ett kommande eget hem.

Till sist; vad passar väl bättre än farmors gamla kandelaber på bordet tillsammans med det andra. Det blå gryningsljuset silas in genom fönstren och en ny vinterdag med solsken kommer till mötes. Stolarna är Gustavianska Rosen.

Tomten - en annan saga

Det har hänt någonting oförsvarbart. För första gången någonsin glömde jag att sätta ut risgrynsgröt till tomten på julaftonens morgon!! Precis när jag kom på det så började jag känna mig orolig. För tomten kan härskna till om han inte får sin gröt just den dagen!

Här sitter han, den VITA tomten... han sitter mitt i ett av mina blomarrangemang. Gröten är serverad denna morgon istället, med förhoppning om att det ska gå lika bra... Säcken med julklappar håller han i ett stadigt grepp, men han har tydligen inte delat ut dem ännu.

Men nej, han har inte RÖRT gröten! Han har hittat någonting annat i stället. En flaska glögg!

Han har hällt upp glögg i glaset och säcken med julklappar är borta och klapparna ligger spridda vind för våg!

Ojojoj! Han har hittat annat än gröt, det här var ju inte meningen! Det ser nästan ut som om han tycker bättre om glöggen. Detta var alls inte bra!!

Han tittar djupt i glaset... smaskar och gottar sig i den söta glöggen. Tycks helt hängiven denna dryck!

Nej, nej, nej!!! Tomten har ramlat helt omkull! Ligger på rygg helt bortkommen av all glöggen! Glaset har tippat och den röda glöggen har runnit ut på duken och alla klapparna ligger i kletet!

Så här ska det se ut istället. Jag gav tomten godis, en polkagrisstång, i stället för den fördärvligt söta röda julglöggen. Han ser ut att ha skärpt till sig i alla fall och håller stilen.

Men vad nu??! Han har gått ner sig på godiset också...ojojoj!!!

Han har hamnat i godisträsket!

Men lycklig ser han ut i alla fall. Han har fått två illröda finnar på näsan av allt godissmask och glöggsörplande. När jag berättar det för honom flinar han bara åt mig och säger: " ja men det passar väl bra...det är ju i alla fall jul!" Och det har han rätt i... men den Vita tomten är inte så Vit längre...

Julafton!

Nu är julen här! Den har smugit sig på, ganska sakta från början, för att nu helt plötsligt nästan utan förvarning infinna sig med självaste Julafton. Jag vill önska alla som läser min blogg den bästa av jular! Ni är så underbara, ni gör att det är så roligt att blogga och fotografera! Tack alla som tittar in här!

Där står den! Julgranen! Pyntad och klar prålar den i salens glans.

Det blev en stor Kalle Anka-gran det här året. Den är tät och fin och otroligt jämn. Det är en helt naturlig skogsgran, inte formklippt på något vis. Det är en vild gran, faktiskt i ordets rätta bemärkelse...

Jag tyckte faktiskt synd om den när vi sågade ner den. Den är ju så fin. En riktig gammaldags herrgårdsgran.

Takmålningen i salen gör sig bra mot granen.

Det här är min favoritkula. Det är bara tre kvar nu för när jag skulle vattna en julgran för många år sedan så lyckades jag välta den... Inte roligt, men det såg säker jätteskoj ut!

Här är granen på väg in. Det vill säga vi försöker att få in den! Men den är så stor att den fastnar mellan räckena på verandan. Den sitter säkert...kan man säga.

Så säkert att jag gick och hämtade kameran för att dokumentera händelsen. Den är inte bara stor och vacker, den är TUNG också.

Här sitter den fint, eller ska man säga att den sitter fast bra?! Funderade ett tag på vad jag gett mig in på och kom överens med mig själv att nästa år blir det en mindre gran!

Nu sitter en julklapp och ruvar på sin hemlighet i väntan på julklappsutdelningen. Den lutar sig förnöjt mot granen, vilken är så tät att man inte ser in i den. Det kan alltså vara vad som helst som gömmer sig där inne i dess dunkla grönska; en råtta eller en ekorre eller en älg??

GOD JUL allihopa!!!!

Älskade kakelugn

Jag har en stor förälskelse i mitt liv. Den är som störst när det är som kallast ute. Den värmer mig och så tycker jag att den är så vacker! Den både sköter sitt jobb och ser vacker ut samtidigt. Kan det bli bättre? Jag vill visa några bilder på kakelugnen i nedre salen. Nu står den pyntad och uppsnofsad inför julen. Den ståtar med rött glitter, krans och ängel. En liten lampa i Tiffanystil pryder ena hörnet och på det andra står en liten gran planterad i kruka, i väntan på våren då den får komma ut igen och frossa i den naturliga myllan.

Krönet på den här kakelugnen tycker jag är så fantastiskt! En drakfisk, eller är det en karp? Den passar precis för jag har ju karpar i min damm. Det blir en sådan fantastisk julkänsla när man sitter på mjuka kuddar framför kakelugnen och den sprakande lugna elden värmer och lyser upp tillvaron. En lugn och harmonisk känsla.

Här ser vi den i sin fulla prakt. De kunde förr i tiden. Funktion och samtidigt skönhet; tycker jag i alla fall. Tavlan till vänster har jag gjort någong gång när jag var ung och den till höger är en reproduktion, (vem skulle inte vilja ha originalet?) av Alexander Roslin, tavlan heter Damen med slöjan. Tapeterna i salen är original från 1800-talet och även målningen i taket och kakelugnen. Huset har sju kakelugnar.

Och här står den fantastiska Kalle Anka-granen och lutar sig mot husväggen i väntan på att få komma in. Jag berättade om den i ett tidigare inlägg, den är så otroligt tät fin. Ser nästan ut som om den skulle vara formklippt men den kommer från vår egen skog och är vild. Jag tyckte att det var synd om den och ville först inte ta den, men i år får den komma in, innan någon annan tar den...

Och så till mina älskade labradorer. Finns inget härligare! Jag brukar kalla dem för busråttor, och det är de verkligen, de fullkomligen sprutar av positiv livsenergi. Jag skrattar ofta högt för mig själv när jag ser hur de håller på att busa runt.

Förtrollande kyla

Det är lustigt det där, att man försöker att dra ut på saker och ting fast man vet att det bästa vore att ta tag i saken genast. Jag har trotsat kylan. Den förtrollande kylan som gör så att ljuset blir så vackert. I alla fall när man ser genom fönstret och är i den trygga värmen inomhus. När man väl kommer ut ter sig det vackra lite annorlunda...

Jag har varit ute och fotograferat i -27 grader! Det var KALLT vill jag lova!

Tänkte först strunta i alltihop...men dessa färger fick mig att tänka om. Solen har just kikat upp över bergskammen och allt skimrar i det mest fantastiska ljus.


Jag var in en sväng och hämtade mina vantar...kan vara BRA att ha sådana i denna extrema kyla. Gick runt gaveln på huset och där ljuset är ser vi ingången till min hemliga trädgård. Det är tänkt att det ska vara en grind där; kanske blir det så någon gång.

Jag tycker om vinterns färger. Man kan först tro att vintern är vit, att snö är vit, men det är den aldrig. Den skimrar i alla färger.

Det var små iskristaller som svävade runt i luften och åstadkom en liten regnbåge. Eller ska man kanske kalla det för snöbåge?

Solen ligger lågt den här årstiden. Det känns nästan som den bara kikar fram och sedan genast skräms bort av kylan.

Jag har sagt det förut, många gånger antagligen, men det tål att upprepas; detta fantastiska ljus! Det är spår i snön över dammen. Kanske något djur; eller är det en granne? Kanske både och... Tur att isen höll i alla fall för dammen är djup.

De uthuggna trappstegen i stenen ligger gömda under snön.

Slingrande träd får det nästan att se ut som en port in till en annan värld.

När jag kom in blev det imma på kameralinsen eftersom den hade varit utsatt för sådan kyla. Jag tog några bilder genom fönstret, tyckte att det blev så suggestiva bilder genom den immiga linsen.

Snickarglädjen på verandan avtecknar sig som filigranmönster i diset.

Hyacint

Något som jag tycker hör julen till är hyacinter. Det är någonting speciellt med dem just vid juletid. Jag tror att det beror på doften. De doftar ju så underbart härligt! När jag går in i den nedre salen känner jag den vita hyacintdoften och det är så stämningsfullt.

Den vita hyacinten står vanligtvis på den gustavianska buffén, men just när jag tog kortet flyttade jag fram den eftersom min kamera tyckte att det var för mörkt där invid väggen. Spegeln i rokokostil är en härlig krock mot den gustavianska stilen. Jag tycker i alla fall att det fungerar bra, att de passar tillsammans. Man kan även skymta litet av takmålningen.


Runt hyacinten har jag dekorerat med torkad vit malört, skägglav som rinner över kanten, rönnbär, en torkad röd rudbeckia, lummer och gräset harsvans.


Vita hyacinter är som sagt favoriten.

En liten broderad påse med pärlfrans innehåller doftande torkade örter.

Silverasken är gammal och ruvar på små hemligheter.

Jag är så förtjust i fransar, pärlor och tofsar.

Pärlorna fångar vinterns vita ljus.

Och så kunde jag inte låta bli att leka litet med en bild.

Det är ju så roligt att fotografera och leka med bilderna!