Jag kommer att ha en Fotoutställning på Bräcke Turistbyrå i sommar med start nu i Juli.
Och så kommer jag att ha en till Fotoutställning här på gården i Boije Gallery hela sommaren.
Och jag är Inte med i Tusen Trädgårdar den här gången,
däremot är jag med i Lands Öppen Trädgård 20 Juli.
Den här midsommaraftonen går till historien som väldigt kall och blåsig och den började med flera strömavbrott. Vi satt och åt gott i värmen och lugnet inne i växthuset och jag tänkte ännu en gång att det där med att sätta upp växthuset är ett av det bästa vi gjort. Det är otroligt vad lätt det blir varmt bara för att taket är av glas. Jag tände en kandelaber med ljus och då kom solen fram. Härligt! Och det blev underbart varmt därinne!
Måste sätta väckarklockan på olika tider för att gå upp i natt och se så att det inte blir frost ute så att mina utplanterade sommarblommor fryser.
Glad Midsommar till Er!
Ormbunkarna är särskilt fina och stora den här sommaren. De har spridit sig i min trädgård och det är jag glad för. Jag gillar ormbunkar. Ännu en positiv sak är att sorkarna inte äter dem.
Rönnen blommar. Det är konstigt vad all grönska växer snabbt nu. Jag hinner inte med.
Syrenen blommar för fullt och sprider sin ljuvliga doft. Det här är en gammal bondsyren som fått nytt liv när jag anlade trädgården. Nu står den och njuter i ljuset och tackar med att blomma riktigt överdådigt.
Jag brukar plocka in några syrenblommor för att få in den underbara doften. Men jag placerar dem aldrig i rum som jag vistas länge i för då får jag huvudvärk av den intensiva lukten. Syrenbuketterna brukar få stå på kakelugnsfrisen i salen och dofta i den stora volym luft som finns där.
Det är många människor som är känsliga mot allt för starka lukter. Många som får skarp huvudvärk och andra fysiska reaktioner. Det här är något som alla damer (skriver damer för det är mest sådana) borde tänka på innan de totalt sprejar ner sig i sin favoritparfym. Det är tydligen mycket svårt att parfymera sig i rätt mängd!? De själva blir antagligen bedövade i näsan av lukten och känner inte att de tagit alldeles för mycket så att väldoften övergår till att bli en stank. De här damerna omges av ett moln odör av parfym så att de själva nästan blir osynliga inne i parfymmolnet. Inne i affärer, på bussar, arbetsplatser, restauranger, tåg, flygplan... Ibland undrar jag om det är någon annan lukt de vill dölja när de badat i sin parfym.
Men det är tydligen okej att spraya ner sig när man ska vistas bland annat folk, men att få syn på en hund upprörs många av och skyller på allergirisken, medan de själva står där som en parfymbomb och är en "riskfaktor".
Koiarna är ute från sin vinterförvaring och simmar nu i en av trädgårdens dammar. Det ser lite lustigt ut på bilden, nästan som om fiskarna simmar på husväggen.
Karparna som syns i bild heter Rödluvan, Japanen, Lingon, Dimma, Riddarhingsten och Apelsin.
Ja, jag har namn på mina fiskar, de ser alla olika ut och har egna personligheter. Koi är en fiskras som är väldigt speciell, de blir tama och är snälla mot varandra.
Rödluvan och Japanen har varit med i konstnär Fredrik Wretmans vatteninstallation "Tap Tim" på Färgfabriken Norr i Östersund.
Äppelträdet är helt översållat med underbart doftande blommor. Trädet är stort och ungefär lika gammalt som huset. Jag älskar äppelblommor, de har en alldeles speciell betydelse för mig. Och det gäller att passa på att njuta av dem för de blommar över så snabbt. Här i Jämtland har vi haft några helt underbara dagar som fått äppelträdet att blomma samtidigt som syrenerna. Idag regnar det och det doftar underbart ute.
För ett tag sedan begravde jag askan efter min äldsta älskade labrador Gina som blev nästan 16 år, hon fick äppelblommor med sig.
Vi har hört en hund tassa på golvet här i huset någon natt när de andra labradorerna sovit och ibland är det som om de ser något jag själv inte riktigt ser...
Lockande pockande förföriskt dragande; vatten har verkligen förmågan att fånga all min uppmärksamhet.
Visar en bild från ett sådant möte en vårmorgon.
Ett rådjur i morgonljus vid sjön.
Om det finns någon man som verkligen klarar av att ta Regi, att ta direkta Order, att visualisera frysta poser på vassa obehagliga stenar i starkt strömmande kalla vatten (en del gånger kan det vara lugnare vatten och inte fullt så vassa stenar) att vara Naken i strömmen och att ha förmågan att se sig själv som ett Objekt, en Sten bland andra stenar: inte vara under 35 år, inte vara fetlagd och inte heller mager som ett skelett, att klara av besvärliga situationer och adrenalinkickar och även uttråkning under långa fototillfällen och Dessutom helst bo här i Byn, i närheten av Fotografen, så att det fungerar när jag ringer en Mycket tidig morgon /eller sen kväll/ att NU kan det vara rätt ljus!, Nu åker vi dit och gör KonstFoto!
Jag håller på med ett fotoprojekt och söker något seriöst objekt i närheten av Fanbyn Bräcke.
Här visar jag en målning, Strömkarlen, av Ernst Josephson (1851-1906), mannen på mina foton ska inte vara det centrala i bilden, han ska inte vara så där extrovert: han ska vara mycket längre in i bakgrunden och vara en del av 'målningen' så att det är först efter en stunds betraktelse som han upptäcks på bilden.
(Fotografierna kommer att visas för publik.)Känner du att det här kan vara något för dig maila: hemligatradgarden@yahoo.se
Häggarna blommar för fulla segel just nu. Den underbara doften sprider sig i vinden så att jag blir alldeles vimmelkantig. Det är en härlig tid nu, den allra bästa!
Idag har vi ett häftigt regn där jag bor och det är mumma för alla växande blomster och för ogräset som jag för en ojämn kamp mot. Har börjat att rensa i kvickrotslägdan en utmaning i både styrka, envishet och idioti. (Måste gräva upp alltihop och börja från början) Sedan ska jag sätta frö och hoppas på det bästa.
När jag åkte vägen runt sjön såg jag en skylt där det stod att det var gårdsloppis. Stannade för att se vad det var som skulle säljas. Hela gården har blivit såld och nu skulle gården tömmas på grejer. Jag letade inte efter något speciellt men kände på mig att det här var ett ställe att fynda på.
Och mycket riktigt: första fyndet lät inte vänta på sig: trädgårdssoffor från Byarums bruk i utmärkt skick för 500 kronor!!
Nu har de flyttat hem hit och hittade sin plats direkt. Jag gjorde även fler, större, fynd, helt makalösa faktiskt! Mer om det berättar jag senare.
Jag skulle åka till handelsträdgården när jag insåg att det var Springmeet 2014 i Östersund! Jag ändrade snabbt mina planer och grep tillfället att fota härliga bilar och folk. Det är bra att lära sig behärska alla sorters fototillfällen, att lämna sin komfortzon och trots det kunna skapa bilder.
Här kommer några bilder som får tala för sig själva.
Bilderna är till salu om intresse finns.
Här har jag gjort ett collage från platsen.
Det var mycket folk och glad och trevlig stämning.
Jag hade hela min koncentration på att se bilder och så hade jag yngsta labradoren Pia med mig också.
Ute med labradorerna i skogen en varm vårdag.
Här är det Ella på bilden.
Här hör och vädrar Pia någonting utanför bilden.
Kan vara björn...
Ella och Maja
Så här ser det ut i mitt växthus just nu. Ser riktigt tråkigt ut. Här snöar det idag och blåser ilsket och är iskallt. Fröerna ligger i jorden i sina små krukor och väntar på värmen och det gäller att passa så att de inte fryser. Jag har solrosor kvar att sätta och luktärtor. Det blev ingen riktig ordning med luktärtorna i år. En del av ärtorna låg i blöt ett dygn, andra satte jag direkt ur påsen och i köket står ärtor i vatten sedan två dygn tillbaka för jag vill inte gå ut i det här jäkla vädret.
Morgonen började jag med att springa ut i trädgården och vråla till de vasstandade rådjuren och klappa vilt i händerna. De skumpade iväg in i hagen och stod och glodde på mig så jag vrålade ännu högre och flaxande med armarna. Tror inte att det var någon bybo som promenerade på byvägen just då...men vem vet?
Jag har fått många många många mail och frågor från hela Sverige, och från världen i övrigt, om hur det gick med den där sjukt stora Majbrasan i byn. Se inlägget här.Därför berättar jag fortsättningen om vad som hände, för den här bloggen är ju en historia om Trädgården, Gården och det som händer i dess närhet.
Jag och min man gick den korta sträckan till majbrasan senare på kvällen. Det brann fortfarande med stora, plötsligt uppflammande lågor, över de gigantiska glödhögarna.
Ingen människa fanns på plats! Vinden fick stora gnistregn att stiga högt mot himlen! Över den torra marken intill!
Vi stod där, jag och min man, helt tysta, kände båda att det här är helt åt helvete. Ingen av oss sa något på en stund (som om vi inte trodde att det var sant.) Vi stod tysta och tittade: såg lågorna och gnistregnet leka i vinden åt byns och vår gårds riktning.
Vi fattade ett gemensamt beslut, att ringa den som vi antog var ordförande i Bygdeföreningen, och anordnare av brasan, och därmed någon ansvarig som hade koll så att inget hände. (men hur kan ansvarig veta vad som händer när hen inte är på plats och det fortfarande brinner och det blåser?).
Här är några citat från vårt livs mest knäppiga/sjuka telefonsamtal:
Min man: "Vi står vid brasan och det finns ingen här och vaktar och den brinner fortfarande."
XX: "Jaha?"
Min man: "Vi är rädda att elden sprider sig, speciellt nu när det har varit varning för att elda, och det blåser och gnistorna flyger lång väg."
XX: " Det har gått bra i fyra timmar, vad är problemet!?"
Min man: "Problemet är att elden inte är släckt och ingen finns här och ser vad som händer."
XX: "Jag har varit där och kollat för två timmar sedan och då var allt bra och jag har ingen anledning att gå dit och kolla igen!!"
Jag: "Jo, det har du. För det brinner överallt fortfarande och det blåser och gnistorna flyger högt mot himlen åt byns, och vår gårds, riktning!"
XX: "Nu tycker jag att ni får ge er! Jag tycker att ni är Tramsiga! Jag tycker att ni är riktigt tramsiga!!! Vi sitter här i köket och har det mysigt! Ja, vi sitter här och har det mysigt, får man inte ha det!? Och så ringer ni och håller på så här, ni är tramsiga! Det är ingen fara med elden om det inte är DU som är där och ser till att den sprider sig!!"
Jag: "Är det du som är ordförande i Bygdegårdsföreningen, jag vet faktiskt inte riktigt vem det är, så därför frågar jag: är det du som är ordförande?"
XX: -----------------
//inget svar under lång tid, jag upprepar frågan hela tre gånger.//
XX: //Till sist// "Ja."
Jag: "Vet du att det är den som tänder brasan som även har ansvaret för elden?"
XX: "Nej! Nähää!! Nej nej! Det är det inte! Så är det absolut inte! Det är de som lägger på alla grejer på brasan som är ansvariga!" Jag har ingen anledning att gå dit!
Jag: "Jo, du har anledning! vi står här och ser att det brinner mycket överallt och det blåser och gnistor yr högt mot himlen åt hela byns håll....och ingen finns här och bryr sig!"
XX : Ja jag kan i alla fall inte göra nåt åt ifall det går åt helvete!!"
----------
Nu sitter ett litet litet anslag uppe vid brasan om att brasan ska flyttas till ett annat ställe. Tro faan det, vem vill ha den elden på sin mark, när det tydligen är så illa att elden tänds och alla går därifrån, även de ansvariga.....
Det är någonting hotfullt som smyger hos blåsipporna. Ett mörkerväsen som kan anas på bild. Blåsipporna är oroliga, de kan bara vänta på vad som sker.
Bygdegårdsföreningen i byn har satt upp en skylt vid majbrasan där det står att på grund av den mycket stora brandrisken och den torra marken så är brasan tillräckligt stor och inget mer får läggas dit.
Vår gård ligger närmast och ligger väldigt nära brasan och det är bara torrt gräs och sly emellan.
Jag var ute på gården och fotade blåsippor när jag får se att brasan plötsligt får extra bränsle(!) trots skylten!
Och det är inga små saker som läggs dit, ett helt stort lass.
(Jag står alltså på gården och fotar det här!)
Värsta dagen på hela året är när den där brasan ska brinna, oavsett väder och vind…
Kolla bilderna:
Jag har varit iväg på ett fotouppdrag och fotat produkter till vinkällare. Bilderna ska publiceras på en ny hemsida som tillverkar och säljer exklusiva inredningsdetaljer till vinkällare och vänder sig till kunder över hela världen.
Hela påskdagen höll jag på att fota och styla inne i den där brännugnen för tegel, som jag berättat om i ett tidigare inlägg.
Nu håller jag på att redigera bilder för fullt.
Om ni undrar ifall det blev någon vinflaska att smaska på så är svaret nej. Däremot hade jag med all annan rekvisita så här hemma äter vi vindruvor för fulla muggar.
Påskhelgen ska ägnas åt tapetsering! YES! Jihaaayaey!!
Vi flyttade in här för 10 år sedan och har inte behövt nya tapeter, förrän NU, enligt mig. Det finns 2 rum som faktiskt behöver nya tapeter, de andra är så bra de någonsin kan bli.
Köket är på G att få nytt på väggen! Det började med att jag åkte på utförsäljning i Bräcke Järnhandel som sålde ut allt för halva priset när affären ska upphöra. Jag gick in, hade inget speciellt som jag letade efter. PLÖTSLIGT drogs jag till en hylla med tapetrullar. Några rullar låg och lockade på mig, JA, kände jag, de där ska jag absolut ha! (men visste då inte vart de skulle passa.)
Kollade vad det var senare när jag kom hem vad jag köpt, det var engelska SANDERSON Peony Tree midnight blue! Som jag betalat 40 kr per rulle för!!! (kostar normalt ungefär runt 780-850 kr per rulle! och affären sålde för halva priset...tror bestämt inte att de visste vad de hade..)
När jag kom hem drog tapeterna mig in i köket och JA där ska de vara!
MEN när jag var där på bygghandeln i Bräcke så skrek en tapetkatalog på min uppmärksamhet. Tittade jäkligt snabbt i den och föll handlöst på en tapet från PIP COLLECTION!
Dagen efter åkte jag in till stan, Östersund och bygghandeln Fresks, och se på attan DÄR hade de exakt den tapeten! liggande på en hylla så det var bara att plocka rullarna jag behövde.
Så NU blir det först Pip Collection i köket, som ett slags befriande fräscht vårskrik i glada färger! och senare, i sommar/höst, när köket är utbyggt (!!), blir det Sandersons mörka tapeter på väggen.
Min man tror jag faktiskt blev lite chockad. Först att jag köpte de första tapeterna, där höll han sig lugn som inget hänt, men när jag dessutom kom hem med de andra som ska sättas upp först som ett slags 'revolution' så sa han: "Men...vad är det för fel på tapeterna som sitter i köket nu? De fungerar ju."
Och jag svarade, lugnt: "Men, vi har ju aldrig tapetserat ALLS någonstans i det här huset sedan vi köpte det för 10 år sedan...och ja visst, tapeterna i köket fungerar ju, de sitter ju kvar på väggen och har ännu inte ramlat ner, men se, jag vill nåt MER jag vill ha friska vindar färg och glädje och livskraft och då är det bra att våga börja med nya tapeter..."
Domherrarna fladdrar i äppelträdet.
I det senaste numret, nr 6, av trädgårdstidningen Allt om Trädgård finns en artikel på några sidor med foto, text och styling som jag gjort. Bilderna är från växthuset.
Min älskade labrador Gina finns inte längre!
Jag har gjort någonting fruktansvärt: den 1 april bad jag min man ringa veterinären och beställa en avlivning, själv klarade jag inte av att prata i telefonen och yttra de hemska orden.
Fyra timmar senare var hon död.
Gina och jag gick en promenad i skogen innan det var dags att åka. Och en sväng in i trädgården...Gina stannade bakom mig, jag vände mig om och såg hur hon vände på huvudet och såg sig omkring i trädgården för sista gången. Hon tittade på mig och det syntes att hon visste vad som var på gång att hända...
När vi var framme vid veterinären öppnade jag bildörren och när hon förstod att hon måste kliva ut gnällde hon förtvivlat och nästan skrek...av rädsla och som om hon visste vad som skulle hända och hon inte alls ville vara med på det som skulle ske...jag lyfte ut henne ur bilen. Hon gick bredvid mig och tryckte sig mot mitt ben så hårt hon kunde.
Inne på rummet hos veterinären blev vi lämnade ensamma en stund. Gina fick syn på en dörr som ledde ut och hon tryckte nosen mot dörren och pep förtvivlat och riktigt bad mig om att vi skulle gå därifrån.
Veterinären kom in och gav henne en lugnande spruta, som de brukar göra. Vi lämnades en stund. Sedan kom veterinären tillbaka och frågade mig: "är du beredd?" Och vad skulle jag svara på det??! Jag kan aldrig vara beredd på en sån sak, men jag måste. När den dödande vätskan sprutades in och Ginas sista sekunder innan döden så verkade det som om hon kämpade emot, hon ville inte dö! hon ville stanna kvar med mig...och så gav hon upp.
Jag satt kvar med henne en stund: fattade inte att hon var död, hon såg ut som om hon sov! Tänk om hon skulle vakna!
Till slut reste jag mig upp, gick runt i rummet och tittade på henne en sista gång, öppnade den där dörren som hon ville gå ut genom bara för några minuter sedan...och så gick jag därifrån. Jag höll upp dörren en stund och sa till Gina: "Kom nu min älskade vän så åker vi hem!"
Gina blev 15 1/2 år! Hon föddes 1998-09-13. Död 2014-04-01.
Och med Gina dog även en stor del av mig själv....
Jag har fått ett spännande och utmanande fotouppdrag! Produktfoto som ska tas inne i en del av en gigantisk gammal tegelugn där tegel brändes förr i tiden. Idag var jag dit, in i ugnen, och kollade hur det ser ut. Ingen el finns och bara naturligt ljus.
Det är flera stora tunga häftiga och snygga prylar som ska placeras tillsammans så att det ser snyggt ut, helt enkelt. Svårt och roligt samtidigt. Och så enskilda bilder på grejerna var för sig.
Miljön är helt underbar men "lite" svårjobbad kan man verkligen säga.
