Tuja-skräcken!

Jag säger bara: Stackars tujan! Det är rådjuren som varit framme och vässat sina tänder på den stackars tujan. Se så den ser ut! Helt förstörd nedtill. En flock rådjur måste haft närgånget umgänge med tujan under de mörka timmarna. Och där har tujan stått utan att kunna komma undan och utan att jag hört den ropa på hjälp. Ett klart fall av misshandel!
Och jag drömmer svettiga mardrömmar om de illvilliga rådjuren om nätterna!
Det där vita som slingrar i toppen sitter så där konstigt för att det har blåst nåt så in i helskotta! 

För er som kanske inte vet: Så här ska en tuja se ut! När den klarat sig för de sluga rådjuren.
Och den vita odlingsväven fladdrar i vinden. Helst skulle det varit säckväv, men den var för dyr, så det fick bli den här kompromissen i stället. Men nu har den fladdrat lös. Väv, eller nåt, har man runt busken ifall man vill vara säker på att den ska överleva våren. Det är solens lockande strålar som sätter igång törsten hos tujan och när det fortfarande är tjäle i marken så är vattnet fruset och tujan törstar ihjäl.