När man ser månen så här på bild kan man inte låta bli att känna storheten i det som ingen egentligen vet något om. Alltså det som vi har rakt ovanför våra huvuden, hela vårt liv. Man kan kanske känna att allt blir så litet i jämförelse att ingenting egentligen spelar någon roll.. eller så kan man känna att man ska ta tillvara på det man har..för tiden går vidare, vare sig man vill det eller ej, och man kan inte göra något för att påverka. Inte de stora skeendena, men man kan påverka små saker och små saker kan med tiden bli stora.
Under månen smyger en skepnad i trädgården! Nu ska vi tala tyst så att vi inte skrämmer iväg honom och så ska man låtsas att man ingenting ser...
Sorkjägaren är här!!!!
4 kommentarer:
Jag håller tummarna för att din sorkjägare får tag på illbattingarna - kanske de är mer lättfångade i fullmånens sken...?
Kram Anna Vattenkanna
Vad glad jag blir då jag hittade fram till din fina blogg... Jag tittar in fler gånger vill jag lova! Snygg bild på månen! Visst är den fascinerande?
Kram Gugi
Vilken fin blogg du har! Jag läste med förskräckelse och igenkänning dina inlägg om sorkarna. Här har de också härjat både i vinter och förra vintern. När snön kommer innan det är tjäle i marken blir det tyvärr jättevarmt och mysigt för sorkarna under snötäcket. Du får skaffa ett gäng katter som jagar sorkarna... ;-)
Hoppas att det trots allt finns en hel del liv kvar i rabatterna både hos dig och hos oss!
Vackra "Toscana-bilder" i förra inlägget! Skulle verkligen kunna ha varit därifrån.
Vårhälsningar
Elisabet
Hej du, har läst dina sorkinlägg. Här finns en till drabbad. Jag tyckte förra vintern var rekordilla, men årets slår den. Knappt något kvar i "trädgården" alls. Och sorkarna är fullständigt skamlösa och totalt oblyga, spatserar runt på gräsmattan rakt framför en. Jag är rädd för dem. (!)
Tycker verkligen synd om dig. Det är pest!
kram /i.
Skicka en kommentar