Katastrofområde...

Kan man kalla det för just nu. Den där leveransen, som jag gladde mig så otroligt åt och hade väntat så länge efter och som jag berättat om i ett tidigare inlägg, det kommer nog att dröja mycket längre innan den står på plats än vad jag hade trott. Vi har stött på problem...eller man kanske hellre kan säga att vi har stött på STEN! Vad göra? Vi lånade en Cobra bergborrmaskin från 60-talet... en våldsam sak som nog inte är att leka med. Buss på bumligarna, de måste bort!

Så här ser det ut nu idag, området som ska vara nästan färdigt, hade jag tänkt, lagom till evenemanget Tusen Trädgårdar den 8 augusti..... är jag tidsoptimist eller helt galen? hmmm

Sten är tungt, speciellt om det är stoora bumlingar. Och när man inte har traktor får man ta till andra lösningar. Inte heller kan vi spränga eftersom huset ligger bara några meter ifrån. Vi använder Snigamit i stället, vilket knäcker stenen och sedan får man försöka baxa bort delarna för hand. Men de är fortfarande stooora och tunga.

Trädgårdsarbete...som blir så här, är inte bra för den konstnärliga inspirationen. Och tid tar det, alldeles för lång tid, tid som vi inte har!

Där inne i rosenhavet har jag tänkt göra något. Men först måste det stora området bli klart.

Och en dag började det blåsa, kraftigt. Ilskna vindar frustade omkull många blommor och jag sprang och band upp dem. Vinden tänkte blåsa omkull en viktig del av leveransen så vi fick sätta stöttor för att hålla den på plats. Ofta önskar jag att jag hade en trollstav, som jag kunde svepa till med och så, vips, var saker och ting fixade! I sådana här lägen gäller det att vara envis och inte släppa greppet om sina visioner.