Snart ljusnar det

Jag har lagt märke till en sak de senasta dagarna. Det håller på att ljusna. Solen tittar upp tidigare om mornarna och smyger ner bakom berget lite senare. Vad härligt! Förändringen sker så snabbt att jag är rädd att jag inte hinner fånga allt det vackra jag ser.

Två droppar som ser ut som om de är gjorda av is hänger i biblioteket och badar i solljuset som flödar in i rummet. Dörren och draperiet bildar bakgrund.


Solen har smitit in med en stråle i dörröppningen in till salen. Den busar runt och lyser upp saker och ting. I förgrunden syns en del av Dracula-lyktan.


Här har solstrålen lekt sig in i salen och hittat min ängel som står på kakelugnsfrisen. Ängeln har fått låna ett halsband av mig. Jag måste få säga att det här fotografiet är jag fasktiskt nöjd med. Det är inte ofta jag är det och alls inte ofta som jag dristar mig till att säga något sådant. Jag tycker att fotot ser ut som en tavla, en gammal målning! Jag får en sådan lust att börja måla igen när jag ser det här...

Solens lekar vandrar vidare till en tavla som hänger bredvid kakelugnen. Det här är en del av ramen. Ljuset skimrar och dansar på den gamla tapeten. Det går undan vill jag lova! Ljuset rör sig så snabbt att jag nästan inte hinner med! Skulle faktiskt kunna filma ljusvandringen, så snabbt sker den!

Nu har kvällen kommit och jag tar ett foto av skåpet i biblioteket. Formspråket är rokoko och det har blyinfattade små bånliga glasrutor. I taket syns en del av takmålningen.

Nu är det bara att ta fram en bok och sätta sig ner och läsa en stund.