Från isrosor till näckrosor

Nu tycker jag att det räcker med kylan som tydligen har bitit sig fast rejält den här vintern. Det har varit stark kyla alldeles för länge nu. Isrosorna på fönsterrutorna sprider sig. Jag har hellre näckrosor! Nu längtar jag till sommaren! Men det dröjer ända till maj månad innan snön ger vika. Det är länge det!

Idag visar jag bilder från dammen. Bilder från början av augusti, när det var varmt och härligt ute. Näckrosorna hade slagit ut. Härligt!


Det här är min rosa näckros. Nymphaea Attraction ska den heta enligt etiketten. Min är inte så gräll i färgen som den annars kan bli. Jag tycker om den här svagt rosa färgen och den doftar ljuvligt. Det svarta vattnet glittrar som en riktig skogstjärn!


Det ser nästan ut som om näckrosen ligger på en spegel. Det är så vackert med svart vatten! Och solen som kikar ner i djupet.

Det här är en vanlig vit näckros. Den har vi hämtat upp från en sjö i närheten.

När jag tog den här bilden i somras var det varmt vill jag lova. Man skulle haft ett trollspö och trollat sig tillbaka, i alla fall för en dag...

Till vänster i bilden ser man på ringarna på vattnet att det har varit upp en fisk till ytan. Det är någon av mina japanska koikarpar som letat mat. Jag är så nöjd med den här dammen. Och det var tur att jag fick som jag ville när vi planerade storleken. Den är 2 meter djup, 10 meter lång, 6 meter bred och har formen av en oval och är placerad rätt framför huset rakt i söder. Det är mycket lättare att få ordning på balansen i vattnet när det är stora vattenmängder. Ett klart, rent, vackert vatten är ju en förutsättning för att man ska trivas med sin damm.

Glitter tittar upp i vattenytan. Han har fjäll som glänser och glittrar som guld.

När vi köpte Glitter var han kritvit, men har ändrat färg till gyllene. En del koiar kan göra det med tiden, medan andra förblir kritvita.

Det här är Aprikos. Man förstår lätt hur jag kom på det namnet. Hon är den mest sällskapliga av alla koiarna. Kommer och äter ur handen.

Koien överst heter Lingon, han med den vackert röda och vita färgen. Just den kombinationen kallas för kohaku i Japan. Bredvid till vänster tittar Riddarhingsten fram. Konstigt namn på en fisk...men han har pansarfjäll längs ryggen som ser precis ut som rustningen på en riddarhäst.

Lingon har precis ätit lite mat uppe på ytan.

Och så till sist en bild på Lingon och Aprikos. Vintertid har jag koiarna i en stor tank, två kubik, inne i ett rum i stallet. Där har vi värme på så att det håller omkring 7-8 grader. Det går inte att ha dem ute i dammen på vintern här där jag bor...det beror på att det blir för kallt och inget syre kommer genom isen. Men snart, snart, kommer våren åter och koiarna får simma runt och busa i sin stora damm igen.