Vakande änglar

När jag tittade ut i min trädgård sent igår kväll fick jag se någonting som fick mig att hålla andan där innanför glasrutan. Det var något sällsamt i trädgården! Skepnader som tycktes bekanta men ändå inte. Jag stod alldeles stilla för att inte skrämma bort dem, de där, de okända. Skepnaderna framträdde allt tydligare ju längre mina ögon fick tid på sig att vänja sig vid mörkret.
Det stod änglar i trädgården! De stod i ring och höll varandra i vingarna. De lutade huvudena lätt framåt och tycktes tala med varandra. Vad höll de på med? Det såg nästan ut som om de beskyddade någonting, eller varför hade de möte i min trädgård?

Många tankar svischade förbi i mitt huvud, både logiska och ologiska. Känslan som grep mig där jag stod och iakttog dem var att jag såg något som jag egentligen inte borde få se. Någonting mycket annorlunda och ej avsett för människors ögon.

De höll varandra så känslosamt i vingarna...

När jag till sist kom till sans och greppade kameran och fick ett annat, lite mera analytiskt seende, såg jag vad det egentligen var för skepnader. Det var snö som hade fastnat på hönsnätet som jag satt upp runt min lavendel för att skydda de åtråvärda blommorna från att bli söndertrampade av rådjuren! Ingenting mer spännande än så alltså. Tråkigt.

Men ändå ville jag liksom att det skulle vara änglar...och kanske var det änglar som bytte skepnad när de visste att de blivit upptäckta och låtsades se ut som ett snöigt hönsnät...

Kylan har verkligen bitit sig fast den här vintern. Jag kravlade mig ut i snön i hästhagen för att fotografera det gamla trädet. Precis som jag tog kortet så passerade ett flygplan där högt upp i himlen. Kanske var det på väg till varmare länder. Och kanske satt änglarna där inne i flygplanet just nu. De kanske checkade in och tog flyget istället för att flyga själva. Satt där och njöt av värmen i stället och pratade om när de blivit upptäckta av den där människan där nere, hon som stod i kylan i hästhagen och fotograferade ett gammalt träd.


Det ljusnade på himlen och den kalla dagen var i antågande.

En bild tagen inifrån salen genom fönsterrutan. Ljuset har ändrats till en varm ton. Det är snart eftermiddag. Snön ligger skyddande på verandaräckena. Blundar man kan man se sommaren.

Så här! Sommar, ljust, varmt och skönt! Och lavendeln har överlevt vinterns härjningar.

Kanske tack vare vakande änglars beskydd?..