Jag flyttar...

Tror att jag flyttar in i växthuset snart. Trivs så bra där bland blommor och annat. Det är som en annan värld, mitt glashus, min vuxen-koja.
Sommaren rusar fram som ett expresståg och jag har inte hunnit med riktigt. Jag sprang som en galning för att inte missa tåget och fick precis tag i dörrhandtaget när det startade och där hänger jag nu, i handtaget på utsidan av ett tåg som allt snabbare rusar in i den mörka årstiden. Inte kan jag bromsa heller, för hur bromsar man tiden??
Tvättade blusen häromdagen och hängde den på tork i växthuset så att den underbara blomdoften skulle sätta sig i tyget.

Öppen Trädgård!

Nu på Söndag 21 Juli kl 12-18 är min trädgård The Secret Garden med i Lands Öppen Trädgård, som en av 100 trädgårdar i Sverige som håller sina grindar öppna för intresserade besökare just den här dagen.
I galleriet på gården finns mina fotoutställningar I det gröna och Fönster genom verkligheten.
För att hitta hit: gå in på trädgårdens hemsida www.secretgarden.se där finns info och karta.
Välkommen!

Grön onsdag...

En grön onsdag idag. Den gröna onsdagen är våt, varm och blöt. Dagen för Öppen Trädgård (Söndag kl 12-18) närmar sig och det regnar. Och jag är så sömnigt trött. Det är egentligen ett underbart väder, det duggar så där lite lätt men det lägger sig som en dimma på mina glasögon så jag sitter inne i stället för att fixa i trädgården. Den där dimman på glasögonen är inte så dum egentligen; allt får ett magiskt skimmer och ser så annorlunda ut. Allt suddas ut och flyter ihop och man ser inte längre allt ogräs och allt som egentligen ska hinna göras.
Tänk! Om jag hade dimglasögon att låna ut till besökarna nu på söndag så att alla kan se trädgården som jag ser den!!! :)

Gul tisdag...

Det känns som det är en gul tisdag idag och det blåser friska vindar. Sommaren håller andan ett tag nu när det är halvlek och samlar kraft inför det kommande. Själv håller jag på i Galleriet och komponerar ihop en installation i det ena utställningsrummet, det med temat "I det gröna".
Jag tycker att det är så roligt och kreativt att göra installationer! Har alltid tyckt det. Gjorde även en installation på konstskolan när jag hade separatutställning där, men det var för nästan 25 år sedan. Jag och installationer går hand i hand liksom ;)
Nu på söndag är min trädgård med i Lands Öppen Trädgård, som en av 100 trädgårdar i Sverige. Alla intresserade är välkomna!

Blå måndag...

Varför håller jag på som jag gör, egentligen? Varför håller jag på med min trädgård, varför bor jag här och varför har jag gjort ett eget Galleri här på gården? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Ibland kan den norrländska kylan nästan komma ikapp mig och jag funderar på att skita i trädgården, att skänka hela gården som ett rehabiliteringshem för något gravt…och att lägga ner hela mitt bildskapande.
Det är när den blå måndagen kommer nafsande. Den blå måndagen som är som ett svart flor över det grådaskiga norrländska ansiktet: jantelagen. Jag, medelålders norrlandskvinna, borde väl förstå att jag inte ska hålla på med foto?! Att tro att jag är konstnär och har något att komma med i konstvärlden i övrigt. Jag, medelålders kvinna i norr borde hålla mig till spisen, någon hjärndöd hobby och barn/barnbarn och fixa goda middagar och skvallra arslet av mig om andra grannar och övrigt. Men, jag är inte på det sättet. Och då passar jag inte in i mallen.
Så jag har gjort mitt eget Galleri för att jag inte kan släppa mitt bildseende längre. Har ju varit tvungen att låsa in det för att passa i en mall de senaste 20 åren…. Som sagt, en blå måndag. Och jag kämpar mot bilderna som trycker sig på, som vill in, vill fram, genom mig. För jag har inte fattat att jag är en medelålders norrlandskvinna…och vad spelar det egentligen för roll???!!!

Grävande kvinna?

Något som de som besöker min trädgård ofta säger/frågar, riktade till min man och när jag inte är i närheten, är konstaterandet: "Det är väl Wictoria som har idéerna och du Peter som gör själva jobbet i trädgården?!"

Det här känns riktigt frustrerande för mig eftersom det är jag som gjort allt jobb också. Grävt, spettat, sågat, rivit och slitit så att händerna blödde trots att jag använde handskar...allt har jag gjort för hand och inte använt några maskiner. Och så tar de flesta för givet att det är mannen som jobbat och jag, kvinnan, bara glidit runt och sagt hur det ska se ut!
Det är oftast kvinnor som säger det här. Och det gör det hela extra knepigt, tycker jag! Kan det vara på det sättet, fortfarande, att kvinnor på nåt sett ser sig som det svagare könet och tror sig inte kunna, alternativt tycker att de har "rätt" att bara glida runt och låta sina män jobba åt sig? Kanske är det så på många ställen fortfarande, men inte här dock. Kanske ska jag starta en kurs för kvinnor; Våga gräva! och Så använder du spaden på rätt sätt...

Min fotoassistent!

Pia är min fotoassistent som följer med mig på mina fotostunder. Hon vakar så att inget smyger sig på oss i skogen, vaktar längs vägarna efter skumma individer och vägpirater och ser till så att matte inte blir överkörd när jag ligger på vägen och fotar dikesblommor.
Hon har koll helt enkelt! Och det är jättebra för jag har ingen koll alls på vad som händer runtomkring mig när jag fotograferar. All min koncentration försvinner in i bilden och kameran och vad som i övrigt sker är för mig okänt. Så det är jättebra att Pia, vakt-labben, följer mig på mina fotosessioner.
Pia är 11 månader nu och väger 29 kilo. Mattes "lilla" bäbis...

Trädgårdens hemsida!

Min trädgård, The Secret Garden, har fått en egen hemsida. www.secretgarden.se
Klicka HÄR eller på bilden så kommer ni dit!

Fotoutställning!

Nu börjar min fotoutställning som jag har i galleriet här på gården. Den pågår hela sommaren, juli-augusti-september. Det är egentligen två utställningar, med olika tema.
Välkommen!

Midsommar!

En vacker och riktigt magisk midsommar önskar jag alla mina läsare!
Nu ska jag gå ut i trädgården, där jag antagligen kommer att vara hela dagen, blommor ska sättas i kruka, växthuset inredas och så ska vi äta midsommarlunchen antingen ute i trädgården eller i växthuset. Underbara saker att göra idag, sånt där som man blir glad av.
Ikväll ska jag se om jag kan fånga något mytiskt på bild, kan hända saker en sådan här magiskt vacker helg.

En rosa löjtnant

En rosa löjtnant i motljus. Några sekunder senare ändrades ljuset och motivet försvann. Ja, det fanns ju kvar, men ”det” var borta.
Det gäller att vara på rätt plats vid rätt tid.
Tid = ljus.

Blomsterstressen...

Det är konstigt. Ju mer man har att göra desto mindre tycks bli gjort. Just nu känns det i alla fall så. Den här sommaren är konstig, riktigt stressande faktiskt. Eftersom så många blommor blommar samtidigt så hinner jag inte med. Jag ska plantera, rensa, anlägga, vattna, fotografera, jobba, mata djur, leta bilder till mina kommande fotoutställningar, printa bilder och rama in bilder!
Allt det här ska ske samtidigt och jag hinner inte. Det är då det händer...jag blir liksom slö och stressad samtidigt. Svårt att förklara känslan. Att inte räcka till, att behöva vara flera i samma person, samtidigt. Fotar jag inte blommorna när de är som bäst har jag sedan inga bilder att sälja, rensar och vattnar jag inte växer inte blommorna, ogräset tar över och jag har inget att fotografera etc. Allt går bara runt och sitter fast i varandra.

Förra året när jag och trädgården var med i Lands Öppen Trädgård och Tusen Trädgårdar, så hade en människa skrivit i gästboken, (galleriets gästbok!) "vackra foton men dock finns det brännässlor i trädgården!" Efter det går brännässlorna under namnet "dock" här hemma...
Det här året ska jag nog sätta upp en varningsskylt/lista som besökare kan läsa innan de inträder i trädgården vilken innehåller hemligheter i form utav brännässlor.
Det blir lite som i England och deras Yellow Book.
Varning för: ogräs, giftiga växter, djupa dammar, hungriga fiskar, nedhängande grenar, ojämn mark, hala broar, våta fontäner, blöta bäckar, estetiskt trädgårdspynt, fula färger, för många fotografier och fel motiv, halkiga grusgångar, varmt växthus, torrt fika, spinnande spindlar, svirrande svalor, irrande myror, lågt flygande trastar, smygande kattor, bökande grävlingar, hästlukt, blomdoft och helt naturlig lantluft!

Alla dessa förbud!

Jag var till Sundsjö Kyrkoruin en tidig morgon för att fånga stämningen och fotografera. Liljekonvaljerna blommade och solen tittade fram över trädtopparna. Den forna kyrkan byggdes i början på 1200-talet men nu finns den inte kvar längre, det är bara stenmuren längst ner som är bevarad. Inga gravar finns, det är bara  en klippt gräsmatta runt ruinen och sedan tar sjön och skogen vid.

När jag var dit igår var en skylt uppsatt: "Hundar får Ej medtagas på kyrkogården".
Jag reagerade på den där skylten, som dykt upp likt en dystert kylig nordanvind en i övrigt glad varm och solig junimorgon...
För det första är det inte fråga om en kyrkogård, det är en ruin av en kyrka som inte längre finns. Här finns inga gravstenar.
Vad är de som satt upp skylten rädda för? Att någon hund ska gräva sig ner till några ben?? Tror inte att någon hund är intresserad av det, i så fall finns det fler ben i den intilliggande skogen. Att hunden ska pissa och skita ner? Det är ju koppeltvång den här tiden och då har ju hundägaren koll. Så det här förbudet, i detta land av ständiga Förbud (!) ter sig både ogint och väl kylslaget och rent ut sagt helt onödigt.

Sedan tycker jag att hundar borde få följa med på riktiga kyrkogårdar också! De går ju i koppel och hundar pissar inte hejvilt, inte ens hanhundar, när ägaren har koll. Säkert många som har svårt att besöka den anhöriges grav, kan inte lämna hunden ensam, eller i en varm bil, eller så har den avlidne haft en önskan om att även få besök av sin fyrbente vän!
Och alltid detta HUNDAR, det är alltid hundar som är förbjudna överallt! Varför inte katter som skiter i rabatter eller hästar som trampar sönder och pissar hela sjöar och inte kan kontrollera sitt bajsande...eller rådjur som äter upp planteringarna eller fiskmåsar som sitter och skiter så det skvätter på gravstenarna...eller kor som springer med blottade juver, getter som tuggar i sig allt, hamstrar som hamstrar vad de kommer över, grisar som bökar sig ner till gamla ben...eller varför inte  helt enkelt ett förbud mot mänskliga svin??!

Ett fång knoppande blomster...

Ett helt gäng knoppande blomster av min flikrabarber vill jag ge byggherrarna av vindkraftsindutrin, vilka planerar att låta bygga vindkraftverk mitt i ansiktet på hela byn Fanbyn rakt i söderläge! Läste i Länstidningen att protesterna avslagits. Detta trots att Bräcke kommuns riktlinjer säger att vindkraftverk i rakt söderläge nära intill byar inte bör ske!
Förra sommaren, när min trädgård var med i Lands Öppen Trädgård, dök en av byggherrarna upp här i trädgården! Han presenterade sig inte, och anledningen till att jag kände igen honom beror på att jag sett hans foto på Bräcke kommuns hemsida,  som ledamot i kommunstyrelsen och ledamot i kommunfullmäktige....!

Flikrabarbern har även ett annat namn här på gården...
Vi kallar den för kukblomman.

Rosenrot

Visar en bild på rosenrot idag. Hinner inte med allt jag vill och måste göra. Allt händer samtidigt överallt och jag är bara en.
Det blir inget "mellan hägg och syren" det här året för allt blommar samtidigt. Häggen, syrenen, äppelblommorna, tulpanerna, rönnen, löjtnantshjärta, klematis, midsommarblomster, hundkäx, rödblära, smörblomma mm. Allt samtidigt och allt borde fotograferas... och jag har ännu inte städat bort allt gammalt visset i rabatterna och nu har det vuxit fast. Och i växthuset exploderar grönskan och håller på att brytas sönder men det går inte att plantera ut blomstren för det kan ännu bli frost på natten.
Och så är det dags att printa och rama in foton till kommande utställning.
Allt händer samtidigt. 

Kanske skulle jag äta upp den där Rosenroten för att få energi och kraft!

Bä-bää...

Får är ett fascinerande släkte. Det vore intressant att studera fårs beteende under en längre tid. Man kanske skulle doktorera i får, eller nåt…
Bilden på den här bä-bään tog jag i en grannby tidigt en morgon klockan 04:30. De har det så fint där. Vore jag ett får skulle jag vilja ha det som de har det.

I en annan by finns det också får. Där, läste jag i tidningen, hade några får försvunnit och de på gården misstänkte att de blivit stulna. Vem vet? Eller så har de stulna (?) fåren bestämt sig för att ta semester och kanske skickar de ett vykort från Hawaii, Bahamas eller till och med Grekland, där de sitter på stranden med en näringsrik drink i klöven.
Men, som sagt, fåret på bilden blickar in i kameran innan det drar vidare i den där underbara miljön som det fåret lever i.

Underbart!

Häggen blommar i vita drivor och dess väldoft får mig nästan att sväva iväg buren på doftångorna. En underbar doft som ligger som en dimma i hela Fanbyn. Häggarna är i sitt esse nu och är alldeles vita av alla blommor. Sovrumsfönstret står öppet hela nätterna nu när det är så varmt och den underbara häggdoften smyger in i varje vrå.

Tänk om man kunde spara den här doften och släppa lös den för ett ögonblick under vintern!

Flytande guld...

Att göra en bild. När andan faller på och motivet lockar. Känslan kommer överraskande och motivet vill in i kameran, just då, just där och oavsett. Oavsett ifall resultatet blir bra eller inte.
Så var fallet den här gången. Det guldskimrande busiga vattnet i ån ville avbildas och jag kunde inte stå emot. Trots att jag inte hade något stativ med mig och visste att bilderna skulle bli suddiga. Så här, i litet format på dataskärmen, duger bilden, men inte till att förstora.

Kamerainställningar: 0.3 sekunder handhållet, bländare 16, 88 mm och ISO 100.

Boije grillar...

När vi kommer på att vi ska grilla är vi ofta så hungriga att vi inte kan hålla på med några avancerade grillövningar... Det blir helt enkelt mycket enkelt. Man börjar med att ta fram grillen från dess dammiga vinterförvaring och lägga i kolen. Sedan eldar man rent grillgallret, riktigt ordentligt så slipper man tvätta det! Grillen är av enklast och billigaste modell. Ser ingen anledning till alla dessa svindyra monster till utegrillar...inte här hos oss i alla fall! :)

När elden lugnat sig och kolen börjar bli mogna så lägger man på köttet. Smaksättningsfavoriten är grilloljan Chili. Den goda röksmaken kommer av sig själv vid den här typen av grillning. En vattenflaska är bra att ha till hands ifall det skulle hetta till för mycket. Den härligt smaskiga doften sprider sig. Svårigheten är att få pommesfriten som är i ugnen att bli klar samtidigt som köttet. 

När köttet är genomstekt tar man sin tallrik och går in och hämtar pommes och beasåsen. Tomaterna ligger på bordet och väntar. Sedan sätter man sig, vrålhungrig, och äter sig proppmätt framför den helt underbara utsikten. Sedan har jag märkt att man inte får säga ordet grilla! Så fort man nämner det ordet högt så kommer molnen smygande, varenda gång, det slår aldrig fel! Så vi har börjat säga gorilla i stället: "Ska vi gorilla?" Och det funkar, vädergudarna fattar inte det här ordbytet så de håller inne med molnanfallen.

Pia...

Visar några bilder på min älskling Pia idag. Hon har blivit 9 månader nu och är riktigt stor. Men man ska inte låta lura sig och tro att hon är vuxen, hon är fortfarande valp och kommer att vara så en tid till.
Visst är hon fin?! :)

Jag är glad att jag tagit så många bilder på henne under uppväxten för attans vad tiden rusar iväg!

Här hos mig är det varmt och regntungt ute och jag kan faktiskt nästan höra hur allt växer explosionsartat. Bilden av hundarna som springer över bron in i det underbara guldljuset tog jag nu i helgen som var. Det var en magisk kväll en av årets bästa.

Grävling och blåsippa!

Jag var vid ett ödetorp och fotograferade när jag plötsligt hörde det prassla och kvistar bröts.
"Vad är det som dyker upp nu då?" hann jag tänka och ändrade inställningarna i kameran för att kunna fota vad det nu var som skulle dyka upp. (Jag fotar ju alltid i läge M, där jag själv ställer in allt i kameran.)
Från skogskanten alldeles intill skymtade en grävling. Plötsligt, som om den vore radiostyrd, tvärvände den i rät vinkel mot mig! Snabbt marscherade den fram och jag satte mig på huk och fyrade av några bilder. Plötsligt kände jag att det kanske inte var läge att sitta alldeles tyst...jag menar grävlingen var på väg rakt mot mig och den visste inte att jag satt där!
Jag fegade ur helt enkelt och sa: "Och vad gör du då?"
Grävlingen stannade direkt, tittade på mig som om jag inte var sann, och så tvärvände den och lubbade iväg.
Så här efteråt tänker jag att jag skulle fått de konstnärliga "drömbilderna" om jag suttit kvar. Men att få en grävling rätt upp i famnen kanske kan sluta på många sätt...vad vet jag, och just där och just då kände jag att det bästa för oss båda var att jag gav nåt ljud ifrån mig så att grävlingen visste att en människa satt alldeles framför den. 

Jag har haft närkontakt med grävlingar förr.
Det hände en annan vår här i trädgården! Det var en grävling som jagade en annan grävling och de sprang runt på grusgångarna i trädgården så att gruset sprätte, varv på varv. De var helt blinda för omgivningen och jag stod alldeles intill och hörde gruset sprätta på mina stövlar. Det verkar som om, vad jag upplevt i alla fall, att grävlingarna är lättast att komma i kontakt med om våren, i alla fall här i Jämtland.

Listan...

Dödslistan, so far.. i Trädgården:

• Hasselörten
• Alla (4) rosor Félicité Parmentier (de hade hunnit bli buskar nu..)
• Kaprifolerna
• Lavendeln
• Kaukasisk förgätmigej (den ena)
• Lammöronen, allihop
• Brokbladig revsuga, hela gänget

Blir så less på att hålla på med trädgård här i Norr!!! Det är att börja från noll med saker och ting varje år. Precis när växterna har börjat bli fina och stora så dör de över vintern på nåt sätt.
Tänk om min trädgård kunde bli sponsrad av någon handelsträdgård!!!??
Hallå, här finns jag!!
Ni skulle gärna få ersätta mina döda växter med nya plantor mot att jag gör reklam för er affär.
Vilken bra idé! Får se om nån hör av sig...

Min familj...

På bilden syns en del av min familj. För det är ju så att jag räknar mina djur som familjemedlemmar. Vi tillhör samma flock, samma familj, och alla har vi en samhörighet, en trygghet, tillsammans.
Den nya familjemedlemmen, labradorvalpen Pia, blir 9 månader om bara någon dag. Fattar inte vart tiden har tagit vägen. Nu har det blivit på det sättet med henne att hon hela tiden vill veta vart matte är...antagligen eftersom jag haft med henne överallt. Och detta har fått följden att när jag lämnar henne i bilen så börjar hon skrika yla och vråla som en besatt. Sist bet hon av båda säkerhetsbältena fram!
Jag var bara några meter från bilen så hon kunde se mig hela tiden. Jag höll på att fota några fönster på ett ödetorp och hörde hur hon vrålade och skrek de få minuter jag fotade. Inte fattade jag att hon kunde både vråla och bita sönder saker samtidigt...
Så nu får jag åka olagligt ett tag tills jag får tag i några bälten...
Undra hur jag ska träna henne att vara själv i bilen?? Hon såg mig ju hela tiden och ändå skrek hon?! (har även testat att gå så att hon inte ser mig men hon skriker i alla fall, både om jag är borta en kort tid eller en lite längre tid)
Annars så är hon helt underbar, naturligtvis, min lilla Pia som är störst av alla mina labbar redan. Min lilla Drake, jag kallar henne för Draken för hon har en drakes hjärta, i positiv benämning alltså.
Igår badade alla fyra labbarna för första gången det här året. Isen hade precis försvunnit dagen innan men det kalla vattnet bekom dem inte. Jag tror att Pia tyckte att det var det roligaste hon varit med om i hela hennes liv. :) (efteråt torkade jag dem förstås)
På bilden syns Pia, Ella och Gina.

Växthusrök...

Det ryker från skorstenen på växthuset tidigt på morgonen. Vedspisen inne i växthuset värmer de små frösådderna som börjat kika fram. Idag ska jag sätta de sista fröna, bränna lite torr lavendel på vedspisens platta så det doftar gott och koka kaffe inne på spisen i växthuset.
Det är sånt här som är livskvalité.
Morgonen började jag med att jaga bort stygga rådjur som stod i en av rabatterna i trädgården och gnagde hej vilt på de små perennerna som börjat kika upp...skulle haft en kanon och fyrat av så att de försvann i rök och damm (!) BOOOM PAAANG!!! för de verkar tama de här styggingarna, de struntar nästan i att jag kommer hoande och slår i kastrullock. De tittar på mig och de ända som blir förvånade (kanske?) är grannarna...

Säkert en Fågel...

En Domherre, antagligen, för de kan vara riktigt elaka!
Det är nåt djur som nyper av blåsipporna i trädgården. Det blev jag varse när jag låg platt på marken och kämpande med att komma ner med ansiktet i marknivå för att få rätt perspektiv på bilderna när jag fotade de där väna små blå sipporna. Först tänkte jag: "typiskt att det ska sticka upp små pinnar mitt bland sipporna och förstöra bilden!" Och sedan insåg jag att de där pinnarna var stjälkarna av blåsippor som mist sina huvuden. De hade blivit halshuggna!
Domherren misstänker jag för det är en ful fågel som nyper av knoppar. De brukar komma i flock och ta varenda äppelblomsknopp på äppelträdet.
Det här året ska jag hålla koll på de elaka domherrarna och så ska de få sina fiskar varma ifall de ger sig på äppelknoppen det här året med.
"Flyg Fula Fågel bort annars åker du på en propp!"