12 augusti 2011

Jag hör ödehuset ropa efter mig!!!

En gång för länge sedan, det var innan jag flyttade till gården där jag bor nu, hittade jag ett ödehus som bet sig fast i mitt minne, i mitt inre. Ett annorlunda trähus som var helt övergivet. Igår åkte jag dit igen och hälsade på.
Genom glasrutorna syns ett lockande skimmer.
Fönster. De är så vackra med sin blanka reflekterande yta. Vatten och fönster är två kära ting för mig. På sitt sätt liknar de också varandra. Den blanka ytan som speglar omgivningen, genomskinlig fast ibland inte.

Ett härligt grått ödehus med sina träpelare, kolonner, där uppe vid taket. Så fint!

Jag är så förtjust i den här silvriga grå färgen! Hade jag det här huset så skulle jag vilja bevara det grå. Mycket av det som är så speciellt med det här huset skulle nog försvinna om det målades tror jag.

Det har så fina utsmyckningar överallt, så fina detaljer.


Hör ni hur huset lockar!?? Jag riktigt känner hur det skulle vara att smyga runt där inne. Gå omkring och känna hur det var en gång i tiden i sina glansdagar.

Jag kikar in genom ett fönster. En dubbeldörr leder in i huset.
Här pratar vi äkta vara. Det gamla slitna, den äkta patinan. Så vackert att se på, att fotografera!! Spåren av det förflutna och så...ljuset...detta varma kvällsljus som dansade in i rummet. Jag älskar den här bilden med slitaget på dörren och revan i tapeten. Tycker att jag känner husets själ i bilden.

Här kikar jag in genom ett annat fönster. Trappen upp till övervåningen skymtar. Skulle vara så intressant och roligt att gå upp där!! Att få gå upp och möta det orangerosa kvällsljusets sista skimmer i de gamla rummen.


Det är dags att åka därifrån och jag vänder mig om och hela tiden hör jag huset ropa efter mig! När jag först kom ropade det glatt som om det visste att jag skulle ta hand om det, sedan när det inser att jag tänker åka och lämna det till sitt öde så ropar det så sorgset att jag får tårar i ögonen.... 
Jag vände ryggen till huset och gick tillbaka till bilen, hela tiden med ljudet av husets röst i mina öron.

28 kommentarer:

  1. Tänk att det finns dessa träslott, dessa ödehus helt övergivna i Jämtland, där du bor och också här i Ångermanland, där jag bor. Sorgligt nog ser det ut så i norra delen av vårt vackra land, det är som att någon bara hade låst dörren och farit söderut på jakt efter lyckan.
    Dina bilder, ja orden och hela inlägget är olidligt vackert! Vilka detaljer det är på detta hus...man storknar...
    Jag visste att någon snart skulle knäcka gåtan om mina "gubbtavlor", att det skulle vara du kom inte som någon överraskning! Visst spelar du piano också? De gubbarna såg ut som kompositörer fr mig också, men vilka hade jag ingen som helst susning om, rocktjej som jag är!
    Ja de ser sannerligen ut att lida för sina symfonier! Tack, vännen, för din kommentar! Nu kan jag nästan göra en musikhörna härhemma med dessa tavlor på hedersplats!
    Eija

    SvaraRadera
  2. Vilket vackert hus, och så vackert du skildrar det i både ord och bild. Magiskt. Så vackra dörrar och fönster. Jag gillar också den silvergrå fasaden. Varför blev det lämnat? Vem har bott där?

    Ha en fin helg

    Hälsar Åsa

    SvaraRadera
  3. Vackert, såna där fina gamla hus finns nog bara uppe i norr.

    SvaraRadera
  4. oj vilket charmigt, det skulle man ha....så mycket historia och känsla det förmedlar. Kram Johanna

    SvaraRadera
  5. Oj, vilket hus. Det måste ha varit fantastiskt i sina glansdagar. Gamla hus med historia är ontressanta.
    Ha de gott. Catarina

    SvaraRadera
  6. Hej!!!
    Vad sorgligt...hur kan man bara låta ett så galet vackert hus bara stå??

    Skulle mailat Dig innan i veckan, men tiden har verkligen rusat iväg... TACK för att du tog emot mina föräldrar & lät dom ta del av ditt Narnia & även huset & labbarna...avis...*ler*...
    De var så nöjda & hänförda av Ert arbete & kunskap!!!

    Kram Malin

    SvaraRadera
  7. Glömde ju....
    Jag ser reportagen som en bra reklam för min framtida butik just nu! Men vem vet vad framtiden för med sig:)))

    SvaraRadera
  8. förstår att det ropar, så övergivet trots sin forna glans

    SvaraRadera
  9. Herregud jag är nästan färdig att lämna allt och flytta in där!! Så otroligt synd att ingen tar hand om det och vill bo där! /Mimi

    SvaraRadera
  10. oooooop vilket underbart hus......
    å riktigt bra bilder..
    nu startar partysäsongen.....
    så missa inte

    S
    A
    T
    U
    R
    D
    A
    Y

    S
    H
    O
    W

    O
    F
    F

    VÄLKOMMEN :)
    Håkan

    SvaraRadera
  11. Så fantastiskt fint och samtidigt sorgligt att det blivit ett ödehus. Jag förstår att det lockade på dig och ville bli omhändertaget.

    SvaraRadera
  12. Åh, jag förstår precis hur du menar - jag ryyyyyser!!! Älskar gamla hus och självklart har de en själ och en sinnlighet där allt är bevarat, om än slitet av tid och upplevelser, men såååå vackert, så vackert!!!
    Lisa

    SvaraRadera
  13. Så vackert, tack för att du delar med dig! Jag sparar bilden för att låta göra liknande överstycken till mitt torp. Visst har hus en själ! Mitt torp var vresigt när jag kom men mjuknade efterhand för att nu hälsa mig välkommen med öppen "famn":)
    Skorpan

    SvaraRadera
  14. Jag kan bara hålla med de andra att det här var underbara bilder på ett sällsynt vackert hus.
    Hur gammalt är det och när lämnades det att förfalla?
    Det har ju taket kvar så det är ju bra. Ödehuset jag skrev om på min blogg för några veckor sedan håller sakta på att rasa sedan det gått hål i taket för länge sedan.
    Synd att vackra hus förfaller så.
    Ha en bra dag.

    SvaraRadera
  15. Vilket vackert hus det måste ha varit..och är! Tänk om någon kunde ta hand om det...
    Vackra vackra bilder som vanligt, en fröjd att kika in till dig!
    Ha en bra lördag..
    Hälsningar
    Titti

    SvaraRadera
  16. Men åååå vilket vackert hus, såg du elledningarna vid den gamla dörren helt underbart och ja allt!!! Förstår att det ropar efter dig det ropar ända hit till mig. Ha en fin lördagkväll/Gela

    SvaraRadera
  17. Förstår precis hur du känner. Jag kan se gamla ensamma hus och får en sådan längtan att utforska insidan, gå upp på vinden och hitta alla gamla fina saker som säkert finns gömda där. Tomma gamla vackra hus. En kram till dom. Både du och jag skulle så gärna ta han om dom om vi kunde.

    SvaraRadera
  18. Ja, tänk bara med vilken kunskap och känsla för materielen dessa gamla hus byggdes med. Förlust! att de får förfalla.

    SvaraRadera
  19. Fantasieggande, läckert och lockande med ödehus. Synen väcker tankar. Just det ville jag själv frammana med "Leontines övergivna trädgård" för några år sedan på Sofiero. Vissa människor blir provocerade av förfall, andra stimulerande.

    SvaraRadera
  20. Men jösses vad fint! Förstår hur du känner. Om jag kunde skulle jag flytta in i morgon, trots brist på hela glasrutor!

    SvaraRadera
  21. Efter att just ha tittat på din trädgård känner jag mig mogen för en trädgård lite längre norr ut, huset är ju galet vackert!

    SvaraRadera
  22. Aj, aj...det ropar på mig med. Såååå vackert. Är det möjligt att förvärva?

    //Carin med sitt ursprung i Medelpad

    SvaraRadera
  23. more info here replica ysl bags pop over to this website dolabuy.co Your Domain Name high replica bags

    SvaraRadera